I Myanmar var det länge civilt motstånd som präglade kampen mot militären. Men den alternativa regering som leder oppositionen mot kuppmakarna har sedan en tid också försökt att bygga upp egna militära styrkor. I förra veckan förklarade också Duwa Lashi La, som leder skuggregeringen, krig mot Myanmars militära ledare. Han menade att ett väpnat uppror krävs för att försvara folket mot militärens övergrepp.

I sitt tal uppmanade han alla som arbetar för militären och säkerhetstjänsten att inte gå till jobbet och att desertera. Han uppmanade också till kamp i varje by och stad.

— Alla som dör kommer att betraktas som landets hjältar, sa han.

Kampen mellan militärledningen och oppositionen handlar delvis om vilket land Myanmar ska vara. Militären står för en enhetskultur där majoritetsfolket burmanerna ska dominera de många minoriteterna. Men skuggregeringen arbetar istället fram en ny konstitution som ska göra Myanmar till en federal stat, något som skulle ge minoritetsfolken ett större självbestämmande. Det är något som många minoritetsfolk strävat efter i decennier. Nästan varje folk har också en egen gerilla, och det är dessa etniska väpnade styrkor som bildar ryggraden i det väpnade motståndet.

I Kachin i nordöstra Myanmar behärskar gerillagruppen Kachin Independence Army delar av delstaten. Layang Seng Ja, som är baptistteolog och en av det kachinska folkets ledare, befinner sig på gerillans mark. Hon tror att det finns ett brett stöd i befolkningen för krigsförklaringen.

— Vi vill inte att nästa generation också ska behöva leva i en militärdiktatur, säger hon.

Men opposition har inte alls tillgång till samma avancerade vapensystem som militären och har färre soldater, vilket gör positionen utsatt. Även om militärkuppen har fördömts av västvärlden så har militären fortfarande stöd av bland annat Kina.

— Jag förväntar mig att det internationella samfundet nu stödjer skuggregeringen och folket i Myamnar för att störta diktaturen. Vi behöver hjälp med mat, mediciner och skydd och mycket mer, säger hon.

Hon har inga illusioner om att militären kommer att kapitulera lättvindigt. Många människor kommer att dö i striderna. Själv har hon påbörjat sin militärträning.

— Mina händer som håller Bibeln kommer nu att behöva hålla både geväret och Bibeln. Jag hoppas att kristna i Sverige kan förstå den situation vi lever i, säger hon.

— Jag tror inte de skulle vilja behöva se hur deras barn attackeras och dödas i orättfärdiga attacker från militären.

Hon hoppas också att kachinerna inte ska bli bortglömda av omvärlden. Många kachiner upplever att de har band till Sverige. Det var nämligen en svensk missionär, Ola Hanson, som starkt bidrog till att kachinerna blev kristna.

— Kanske att Svenska kyrkan som har många kanaler och som hjälper palestinier, kan hjälpa oss också, säger hon.