Det är nämligen ­metropoliten som leder den ortodoxa kyrka som står under Moskvapatriarkatet. Dess ledare, patriarken ­Kirill står Putin nära och har i sina kommentarer om ­kriget ­varit försiktig, för att inte säga hovsam.

– Det är mer vanskligt för Onufriy att uttala sig. Modigt av honom att fördöma kriget, säger Samuel Rubensson, professor vid Enskilda högskolan i Stockholm och Lunds universitet. ­Samuel Rubensson är specialiserad på östkristendom.

Även om hans kyrka är autonom och inte direkt styrs av Moskva kan man ana att påtryckningar kan ha förekommit.

Den religiösa kartan i Ukraina är minst sagt mångfacetterad. Fram till för några år sedan fanns till exempel tre konkurrerande ortodoxa kyrkor, i dag är de bara två.

– Gränserna går inte mellan språk och etnicitet. Det finns rysktalande och ukrainsktalade i båda kyrkorna, säger Samuel Rubensson.

I stället är skillnaderna historiska. När Konstantinopel – dagens Istanbul – hotades av islam blev Moskva på medel­tiden ortodoxins nya centrum, det tredje Rom. Temporärt enligt de utanför Ryssland, permanent enligt ryskt sätt att se på saken.

– De ortodoxa kyrkorna är i grunden inte mer nationalistiska än många andra kyrkor, se bara på den danska folkekirken. Det finns inget teologiskt eller kyrkorättsligt i att vara nationalistiska, säger Samuel Rubensson.

– Men i praktiken har många av dem blivit just det, man går i tandem med den politiska
makten.

Den serbisk-ortodoxa kyrkan är ett tydligt exempel.

Samuel Rubenssons gissning är att kriget möjligen kan komma att föra de olika ukrainska kyrkorna närmare varandra. Men än vet ingen hur kriget kommer att sluta.

– Det kan bli så att Ryssland ­nöjer sig med att flytta gränsen i öst så att större delar av det rysk­talande Ukraina bryts loss. En spekulation. Gränsen är ju ganska godtycklig och egentligen inte historisk.