Under de 4,5 miljarder år som ­jorden har funnits har den gått igenom åtminstone fem mass­utdöenden. Under dessa mass­utdöenden dog, precis som namnet antyder, ett stort antal av jordens invånare ut under en förhållandevis kort tid. Anledningarna har varit allt från vulkanutbrott till meteoritnedslag till klimatförändringar. En sådan förändring, fast denna gång orsakad av människan, är en av orsakerna till att vi nu upplever ett sjätte mass­utdöende. Enligt FN hotas över en miljon arter av utrotning – en siffra som kan få vem som helst att känna domedagsstämning.

Förra massutdöendets allra kändaste offer var dinosaurierna. Denna gång verkar de flesta djurgrupper vara lika drabbade. Enligt en studie vid Göteborgs universitet är till exempel utrotningshastigheten av däggdjur den största sedan slutet av dinosauriernas era och år 2100 tros hastigheten av utdöende vara upp till 30 000 gånger högre än den naturliga.

Eskalerande insektsdöd

Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), vill också uppmärksamma den eskalerande insektsdöden som han menar har fått stå i skymundan till förmån för ryggradsdjuren, det vill säga däggdjur, fåglar, fiskar, grod- och kräldjur. Han refererar bland annat till en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation som menar att upp till en halv miljon insekts­arter står inför utrotning. Arter alltså, inte antal insekter som ­således är betydligt fler.

– Det finns inga tecken på att alla värdens insekter håller på att dö ut, men det finns stora grupper som det är ganska illa för. Och eftersom det finns nästan tusen gånger fler insekter än ryggradsarter kommer de automatiskt att bli bland de största förlorarna.

Också människan en förlorare

När insekterna minskar i antal blir också människan en förlorare. Till exempel är tre fjärdedelar av de växter människan odlar insektspollinerade. Dessutom bidrar insekter till att få näringsämnenas kretslopp att gå runt genom att till exempel bryta ner döda djur.

– Man talar om livets ”McDonaldisering”, det vill säga att hela världen ser likadan ut med ändlösa vetefält och eukalyptusskogar, och att det har lett till att vi befinner oss i ett massutdöende. Vi har lagt rabarber på hela jorden och trängt ut andra arter, säger Tomas Roslin.

Generalister klarar sig bäst

Trots detta finns det faktiskt några djurgrupper – både insekter och ryggradsdjur – som det i dag går bra för. Det handlar framförallt om djur som är så kallade generalister som relativt snabbt kan anpassa sig till en ny miljö skapad av människan. Ett klassiskt exempel är råttor, tvättbjörnar och kråkfåglar som har lärt sig att överleva i en mängd olika miljöer genom att äta det som finns att tillgå. Bland insekterna finns bland annat mal, kackerlacka och bladlöss. De arter som inte är generalister kallas specialister och lever tvärtemot generalisterna inom en liten och väl avgränsad miljö. Ofta äter de bara en viss typ av föda och sker det en förändring i miljön eller i tillgången på föda är anpassningsgraden liten. Sådana exempel är koala, panda och axolotl.

Ola Olsson, lektor i zooekologi och lektor i bevarandebiologi vid Lunds universitet, berättar om en studie på generaliserade respektive specialiserade växter som visade på samma sak.

– Vi gjorde en studie på Skånes flora som tydligt visar på en dramatisk minskning av antalet specialister till förmån för generalister. De arter som tycker om kväve, som bland annat finns i åkerjordar, och som tycker om att stå i halvskugga, till exempel brännässlor och kirskål, gynnas. Det stora flertalet arter är dock specialister och de gynnas inte, ­säger han.

Bevarandeprojekt

Sent omsider har människan fått upp ögonen för flera av de specialiserade arterna och flera bevarandeprojekt har startats för att rädda det lilla antal som finns kvar. Men enligt Ola Olsson finns det en risk att dessa insatser bara fungerar som konstgjord andning.

– Om de inte kan ersättas med långsiktigt hållbara strategier kommer många arter att försvinna inom kort och kvar blir de som trivs med människan. Det gäller även floran.

Vad gäller människan räknas hon som en generalist och varken Ola Olsson eller Tomas Roslin är oroade över att vi befinner oss på utdöendets rand. Tvärtom är människan en av de mest anpassningsbara arterna på jorden. Däremot finns det ett ”hot” mot vårt sätt att leva.

– Jag ser hotet mot mänskligheten som litet, men hotet mot vårt sätt att leva och världen som vi är vana vid att se den som stort. Vi håller på att fördärva den värld vi lever i, men det finns en så stark överlevnadskraft hos oss att vi har goda chanser att hitta sätt att hantera det, säger Ola Olsson.

Hot mot pollinatörer

Han nämner hoten mot pollinatörer som Tomas Roslin pratade om tidigare som ett exempel. Även om pollinatörerna skulle försvinna innebär det inte slutet för mänskligheten. Däremot innebär det slutet för majoriteten av alla frukter och vissa baljväxter.

– 70 procent av de grödor vi äter är insektspollinerade, men vi dör inte om vi inte får i oss dem. Dessutom finns det fortfarande vindpollinerande växter som spannmål. Om pollinatörerna helt försvinner skulle det förmodligen leda till försämrad trygghet i livsmedelsförsörjning lokalt, men generellt skulle det främst innebära en mer enahanda och onyttigare kost, snarare än att alla människor skulle svälta ihjäl. Även produktionen av djurfoder skulle drabbas, men inte upphöra.

Fulare, tråkigare och onyttigare framtid

Det verkar således inte finns något som skulle kunna ta död på mänskligheten. Åtminstone inte helt och hållet. Dock kan det vara nog så deprimerande att veta att vi troligen går en fulare, tråkigare och onyttigare framtid till mötes om den västerländska människan inte radikalt ändrar sitt sätt att leva.

Genom att producera och konsumera prylar och tjänster i ohållbar takt har koldioxidnivån i atmosfären ökat med nästan 50 procent sedan förindustriell nivå. Det innebär en rejäl uppvärmning av klimatet, vilket påverkar allt från biologisk mångfald till jordbruk. Enligt FN-organet IPBES (FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster) sker dagens artdöd tio gånger fortare än på 1970-talet. Men exakt hur snabbt utdöendet är svårt att ge svar på. Klart är att det i alla fall går snabbare än under någon av de fem ­tidigare massutdöendena.

Trots att det kan kännas tufft att vända trenden menar Ola Olsson att det är viktigt att vi försöker.

– Det är absolut önskvärt att stoppa massutdöendet. Dels av etiska och moraliska skäl, dels för att vår livskvalitet kommer att försämras på så många plan och det kommer att bli dyrare att leva om vi låter alltför mycket av den biologiska mångfalden försvinna. Jag tror att det går att stoppa om vi verkligen försöker.

Men om det kommer en meteorit då? Av samma storlek som den som dödade dinosaurierna? Ja, då skulle konsekvenserna bli de samma som för 65 miljoner år sedan, anser Ola Olsson.

Några av oss skulle överleva

– Det massutdöendet skedde på ett par timmar och de varelser som inte dog direkt svalt ihjäl inom kort. Skulle det hända i dag har vi människor inte mycket att säga till om. Men inte ens en meteorit – eller atomvinter – skulle kunna ta död på varenda människa. Just eftersom vi är så anpassningsbara och kan äta nästan vad som helst skulle troligtvis åtminstone några av oss överleva.