Vad vill Gud med Equmeniakyrkan? Vilka drömmar och visioner har Gud för vår kyrka?
På söndag är det bönsöndag. Då kan vi tala om bön. Eller så kan vi tala med Gud, i bön. Antagligen gör vi väl både ock. Kanske ligger bönsöndagen här mellan påsk och pingst för att det var bön lärjungarna ägnade sig åt i den perioden. Om vi får tro Lukas, som är dagens evangelist, stannade lärjungarna på Jesu uppmaning kvar i Jerusalem under hela den här perioden och höll samman under ständig bön i väntan på att Gud skulle rusta dem med kraft ifrån höjden (Luk 24:49). Så vad bad de om? Och vad behöver vi be om för våra församlingar och vår kyrka på söndag?
Just den här söndagen läser vi en av de två liknelser Lukas återger som handlar om bön, nämligen den om änkan och domaren. Jesus har precis talat om Guds rike och Människosonens ankomst. Poängen med liknelsen, sett i sitt sammanhang, blir att vi inte ska tröttna i vår bön om att Människosonen och Guds rike ska komma. Den andra liknelsen Lukas förmedlar när det gäller bön handlar om en man som får besök mitt i natten och ber sin granne om bröd (Luk 11:5-10). Den liknelsen följs av Jesu ord om pappan som vet att ge goda gåvor till sina barn. På samma sätt som pappan ger goda gåvor till sin son, säger Jesus, kommer Gud att ge Helig Ande åt var och en som ber om det.
Guds rike förknippas i Lukasevangeliet med sådana värden som att alla är välkomna på festen, att den minste ska bli störst och att den som vill vara stor ska vara de andras tjänare. Den heliga Anden förknippas i Lukasevangeliet och Apostlagärningarna med sådana saker som kraft, vägledning och frimodighet.
Så varför väljer Lukas att i sitt evangelium ta med liknelser som handlar om att vi ska be om Guds rike och om Helig Ande? Kanske är det för att han tycker det är viktigt för församlingarna i hans samtid att fortsätta be om just det.
Guds rike är på ett sätt varje kyrkas måldokument. Jesus ska komma tillbaka. Vid tidens slut väntar inte katastrof utan en ny himmel och en ny jord. I Guds rike blir det fest, och vi ska få vara med. Så Guds rike är målet.
Men Guds rike är också riktningen. Tills dess att Jesus kommer med sitt rike är det varje församlings uppgift att bjuda in så många som möjligt till festen, och att låta så många som möjligt få inbjudan till gemenskap med Gud. Ingen är för fattig, oren eller syndig för att få vara med. För det finns förlåtelse, helande, rikedom och barmhärtighet hos Gud. Dessutom skulle jag vilja säga att berättelserna om Guds rike fungerar som prototyp när det gäller församlingens uppdrag. Som församlingar är vi också kallade att vara den inkluderande gemenskap där alla bjuds på fest och där alla himlens fåglar och trötta själar kan finna skugga.
I berättelserna om Guds rike har vi målet, riktningen och uppdraget. Inte konstigt att vi behöver vara uthålliga i just bönen om Guds rike. Men uthållighet tar kraft och energi. Ibland tröttnar vi. Ibland tappar vi modet undrar varför så lite händer, varför vi inte ser mer av Gud och Guds verk i våra församlingar. Det är där Den heliga Anden kommer in i bilden. Den heliga Anden som vill bistå oss med kraft, vägledning och frimodighet.
Så låt oss be att Guds rike ska komma och låt oss be om Den heliga Andens hjälp. Om sedan Anden vill ge oss kraft eller väcka lekfullheten i oss, tända en eld i våra hjärtan eller ge oss nytt mod, torka våra tårar eller vända sorgen i dans, det får anden själv avgöra.
Bön:
Vår Fader,
Låt ditt rike komma
Till oss
I oss
Genom oss
Till människor som längtar
Efter ett meningsfullt liv,
Efter rättvisa och rättfärdighet,
Efter att verkligheten skulle bli större.
Låt våra församlingar bli till oaser
Där vi alla kan få del av Din heliga Ande
Och en doft av ditt rike
På jorden, så som i himmelen
Amen
LÄGG TILL NY KOMMENTAR