Diskussionen om brukandet av den svenska skogen är en het fråga just nu. Förutom att vara en viktig råvarukälla för produkter, en inkomst för skogsbrukare och en miljö för friluftsliv pekar också många på vikten av att skogen lagrar koldioxid samt att skogens biologiska mångfald bevaras.

Staffan Werme i Örebro är jurist med inriktning mot miljörätt. Han är medlem i Equmeniakyrkan och har varit politiskt engagerad inom Liberalerna i många år. Numera titulerar han sig fårbonde.

Frågor som handlar om naturvård och glesbygd har alltid varit viktiga för honom. Han tror att mycket av konflikten som rör skogen beror på att det svenska skogsägandet har förändrats de senaste årtiondena. Allt fler ser skogen som en ekonomisk investering, medan färre bor på sin gård och lever av dess avkastning. Det här förändrar brukningssättet.

– När man bor på gården förvaltar man för kommande generationer, säger Staffan Werme.

Skogsfastighetspriserna har stigit med 186 procent mellan 1995 och 2017, enligt konsultföretaget Svefa. Allra mest har priserna stigit på skog som kan ägas av aktiebolag.

Det senaste året har priserna på så kallad bolagsskog ökat rekordartat i södra Sverige och priser på 1 100 kronor per skogskubikmeter har noterats. Det kan jämföras med det genomsnittliga priset på skogsfastigheter som 2020 låg på 505 kronor per skogskubikmeter.

Equmeniakyrkan har ärvt en gård på 72 hektar med ett virkesförråd på 10 750 skogskubikmeter i Halland. Gården ägdes tidigare av privatpersoner som var medlemmar i Equmeniakyrkan.

När Equmeniakyrkan nu säljer den vidare kan den köpas av ett bolag, eftersom Equmeniakyrkan är en juridisk person. På öppna marknaden kan gården vara värd nästan 12 miljoner kronor.

När skog ägs av bolag blir det ännu mindre av ett förvaltande och ännu mer av en ekonomisk investering, enligt Staffan Werme. Bolagsägd skog brukas mer intensivt.

Men Equmeniakyrkans kommunikationschef George Olvik ser inga problem med att kyrkan säljer skogen till ett bolag.

– Bolag kan också vara goda förvaltare, säger han och påpekar att en privatperson också kan köpa skogen som en ren investering.

Oavsett vem som köper är priserna höga på skogsfastighetsmarknaden. Priserna för virket som avverkas är däremot inte lika höga. Den som behöver delfinansiera fastighetsköpet med att avverka och sälja virke, måste förmodligen avverka ganska mycket. Det är ovanligt att Equmeniakyrkan ärver skogsgårdar och kyrkan vill inte vara långsiktig ägare. Staffan Werme tycker inte heller det, men han tycker att kyrkan inte borde vara så snabb med att lägga ut gården till försäljning.

– Det går för snabbt och man vill bara få ut pengar och tänker inte på andra aspekter som biologisk mångfald. Man borde tänka efter – före. Som ägare kan man göra vissa saker, säger Staffan Werme.

Det första steget borde vara att gå igenom fastigheten för att se vilka naturvärden som finns på den. Här kan statliga myndigheter vara behjälpliga. Kanske kan hela eller delar av skogen få ett biotopskydd eller bli naturreservat. Det ger också en ersättning till kyrkan i nivå med marknadspriset.

När kyrkan sedan säljer fastigheten borde vissa krav ställas på köparen.

– Kyrkan kan ställa kravet att den som köper gården också ska bosätta sig där. Det är en besvärligare process och det kanske betyder att man får mindre betalt, men andra aspekter än pengar är också viktigt, säger Staffan Werme.

Att verka för en levande landsbygd är viktigt för Equmeniakyrkan.

– Vi består bland annat av församlingar i glesbygd. Vi är väl medvetna om problematiken och den är superviktig för oss, säger George Olvik.

Men när det gäller försäljningen av skogsgården i Hallands inland har frågan om en levande landsbygd inte varit aktuell.

– Något sådant har vi inte diskuterat i vår ledning, säger George Olvik.

Birgitta Sennerdal
sandaren@sandaren.se