Rapporten från FN:s klimatpanel är tydlig. Det globala samfundet måste göra en omställning av historiska mått för att hålla klimatmålen från Parisavtalet. Biståndsorganisationen Diakonia påminner om vikten av helhetssyn i klimatåtgärderna, annars kan de goda intentionerna få negativa konsekvenser för de allra fattigaste.
Klimatförändringarna slår allra hårdast mot dem som lever i fattigdom.
– Människor som lever i fattigdom är ofta beroende av lokala naturresurser genom till exempel fiske och jordbruk. Därför är de sårbara när klimatet förändras. Ofta saknar de också resurser att anpassa sitt jordbruk eller att hitta andra sätt att försörja sig, säger Anna Axelsson, policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia.
Klimatförändringarna kan rubba lokala ekosystem så att de naturresurser man är van att ha tillgång till minskar. Till exempel har haven blivit varmare och dessutom surare eftersom de lagrat en stor del av koldioxidutsläppen. Det här gör att marina arter flyttar norrut och att de som livnär sig på småskaligt fiske får mindre fångster.
– I de fattigare länderna saknas stödstrukturer för det. Här i Sverige var den heta sommaren tuff för bönderna, men hos oss kunde staten träda in och stöda bönderna till viss del. För en småskalig bonde i ett land utan stödstrukturer kan en liknande situation vara direkt ödesdiger, säger Axelsson.
Oftast går åtgärder för klimatet och för fattigdomsbekämpning hand i hand, så att insatser för klimatet också minskar på fattigdomen. Men det kan även bli så att klimatåtgärderna kan få negativa effekter för de allra fattigaste.
Enligt rapporten räcker det inte att enbart minska på koldioxidutsläppen: vi måste också aktivt samla in den koldioxid som släppts ut. Det här kan till exempel göras genom att öka skogsarealen.
– Men här kan det uppstå målkonflikter om man inte har ett helhetsperspektiv. Om koldioxid ska fångas in genom att träd planteras kan det påverka möjligheten att producera mat på samma mark. Sådana konflikter måste vi vara uppmärksamma på så att inte mänskliga rättigheter kränks.
En annan målkonflikt är att rapporten nämner kärnkraft som en klimatåtgärd.
– Kärnkraften innebär målkonflikter med miljö och mänskliga rättigheter bland annat vid utvinningen av uran. Männi-
skor tvingas ofta flytta från marken som används till gruvdrift.
Hur kan man konkret jobba med ett helhetsperspektiv i dessa frågor?
– Man behöver inkludera alla som berörs av åtgärden i beslutsprocessen. Klimatåtgärderna måste planeras och genomföras med respekt för mänskliga rättigheter och på ett sådant sätt att de främjar fattigdomsbekämpning, jämställdhet och social och ekonomisk hållbarhet, vid sidan av utsläppsminskningar, säger Axelsson.
De här aspekterna ingår också i FN:s globala mål för 2030.
– Många av våra lokala samarbetspartners runtom i världen jobbar med anpassning av metoder för jordbruk. Det är viktigt att ta vara på lokal och traditionell kunskap också i nationell planering.
En del EU-länder har uttryckt att vi i Europa redan gör tillräckligt för klimatet, och att det är övriga länders ansvar att minska klimatpåverkan. Hur ser du på de rikare ländernas roll?
– Vi menar tvärtom, att de rikare länderna har ett större ansvar. Vi måste minska på utsläppen snabbare än övriga världen, eftersom våra ekonomier har byggts upp med hjälp av fossil energi och därmed skapat den situation där vi befinner oss i. Vi har både de ekonomiska resurserna och det historiska och moraliska ansvaret att gå före i omställningen och att stötta fattigare länder att också ställa om.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR