Drygt 100 personer samlades i helgen i Göteborg till Forum för kristen feminism, ett ekumeniskt samarbete förlagt till kyrkor i stadsdelen Majorna. När arrangemanget nu hålls för femte året, är det både många som återvänt och många som är nya. Med åren har antalet manliga deltagare ökat något, annars är det övervägande unga kvinnor som är här. En bredare församlingsuppslutning saknas.

Forum för kristen feminism bjuder på en bredd av samtal. Här handlar sexualitet om hur genomgående värderingar behöver ifrågasättas. Både i samhället i allmänhet och i kyrkan i synnerhet.

– Målet är att vi ska få fortsatta samtal i församlingarna om hur vi kan bejaka hela människan inom kyrkans fyra väggar. Vad innebär den kristna tron för oss som människor, hur får vi alla att känna sig välkomna? När alla kommer tillsammans kan vi få en rättvisare värld, säger arrangören Jenny Roos.

– Sex har historiskt sett varit väldigt stigmatiserat, handlat om skam och skuld. Kyrkan har pekat med hela handen och även om det inte är så längre, är det många föreställningar och starka hållningar som lever kvar. Det ser olika ut i olika sammanhang och handlar också om generationsfrågor, våra uttrycksformer och vilket språk vi har kring sexualitet, säger Esther Kazen, generalsekreterare för Sveriges ekumeniska kvinnoråd som också är konferensens medarrangör.

Språk och andra sätt att tänka kring och åskådliggöra sexualitet är ett av flera viktiga huvudspår för dagens seminariedeltagare.

– Snäva gudsbilder har en förmåga att förminska. Jag har inga problem att säga Gud, Herre. Men jag kan också säga Gud, hon, hen eller andra pronomen. Allt avspeglar vem Gud är. Vi är alla skapade till Guds avbild, alla människor. Gudsbild och människobild är sammanlänkade, poängterade Johanna Wikberg, ordförande för Riksförbundet EKHO, när hon introducerar ämnet kristen feminism.

– Fast det handlar snarare om feminismer, för det finns så många olika strömningar. Vad händer när vi adderar ’kristen’ till feminism och gör feminism till en del av vår kristna tro?

Feministveteranen och en av Grupp 8-grundarna, Gunilla Thorgren, berättar om hur hon utifrån sitt sekulära sammanhang började läsa Bibeln med feministiska glasögon vid 70+.

– Jag läste Bibeln. Och blev så arg, berättar hon om det som senare skulle mynna ut i boken Guds olydiga revben.

– Teologi skulle kunna betyda ’konsten att bortförklara vad som står i Bibeln’. Alla kyrkofäder hade ju problem med sexualitet. Men varför skulle Gud skapa något som han inte kunde styra, om han nu hade velat det?

En av Gunillas slutsatser är att skapelseberättelsen präglat det västerländska samhället genom årtusenden att se kvinnan som farligt, trolöst offer för djävulen. Gunilla vill gärna lyfta de kyrkomödrar som trots allt bjudit motstånd och – Jesus.

– Jag är inte religiös, men är det en person jag älskar i Bibeln, så är det Jesus. Han är fantastisk med kvinnorna. Han representerar inte patriarkatet. Det är bara att läsa evangelierna.

Du kallar dig inte troende, men är du kristen feminist?

– Även om jag inte har någon relation till kyrkan så kan jag säga ja, absolut! Jag delar de värderingar som är den kristna feminismens. I dagens feminismdebatt stör jag mig på all identitetspolitik, samtidigt som det finns mörkerkrafter som påverkar grundläggande värderingar. Den kristna feminismen omfattar också synen på hur vi bygger samhället, i relation till varandra, säger Gunilla Thorgren.

En paradox som tas upp under dagen är den att många i dagens samhälle uppfattar sig som frigjorda från stränga regler och askes – trots att man i västvärlden kanske lever mer asketiskt än någonsin, menar tros- och livsåskådningsprofessorn Ola Sigurdson.

– I kyrkan har vi alltid haft kroppen i fokus. Men då den korsfäste Jesus, med bruten kropp. I dag är idealet i samhället att vi ska ha perfekta, släta, photoshoppade kroppar. Vi har appar för vår kost och träning. Jämfört med det har vi ju alltid brister. Då är det lättare att jämföra sig med lidandet i en korsfäst Jesus, funderar Ola.

I en diskussion om huruvida kristendomen är kroppsfientlig, återvänder Ola till det faktum att med en Gud som inkarnerades i en människa, borde kristendomen vara allt annat än kroppsfientlig.

– Ett gigantiskt problem inom den teologiska traditionen är att den i stort sett till 100 procent har formulerats av män, säger han och ger en historisk bild av hur detta påverkat kyrkans utveckling.

– Kyrkan har gått miste om det erotiska arv som fanns, som var häpnadsväckande i sitt språk och sina bilder. Det finns också en potential att knyta an till tidigare traditioner som var betydligt mer queer än vad de varit de senaste århundradena.

Kristenfeminism.se finns som hemsida men inte som organisation. Arrangörer bakom konferensen Forum för kristen feminism är Majornakyrkan (Equmeniakyrkan), Carl Johans församling (Svenska kyrkan), Matteuskyrkan (EFS-EFK), Sensus, Bilda och Sveriges ekumeniska kvinnoråd.