Lokalerna är bokade. Volontärerna laddade och bullarna bakade. Gävle och Betlehemskyrkan är väl förberedda inför det som komma skall. Kyrkokonferensen 2018.
I Betlehemskyrkan, strax bortom järnvägsstationen i Gävle, råder lugnet före stormen. Arbetsgruppen, som i stora delar sammanfaller med församlingsledningen, verkar samlade inför invasionen; ungefär 500 ombud är anmälda till årets konferens som hålls på temat Ett i Kristus – en kyrka för alla. Hur många tillresande det kommer därutöver vet ingen.
Och visst tar förberedelse-
arbetet mycket tid, men arbetsgruppens medlemmar har ändå lyckats vika en förmiddag åt Sändaren och tar emot i ett av kyrkans många samlingsrum.
– På ett sätt innebär konferensen mindre jobb än vi trodde, det mesta sköts ju faktiskt centralt, säger gruppens samordnare, Per-Erik Lindberg, som själv beskriver sig som en brygga mellan gävleborna och konferensbyrån i Alvik.
– De tar hand om de stora linjerna, boenden, mat och sånt, vi har framför ansvar för att de lokala arrangemangen ska fungera. Att det finns lokaler att tillgå och vaktmästare. Såna saker.
Fast det är ändå en hel del som hamnar i gävlebornas knän. Musikprogram, ljud och ljus, sjukvård, barnkonferens och utsmyckning. Och så lördagskvällens konsert med populära Utbultsstipendiaterna Hanna och Alexander.
– Och det är klart, nu mot slutet blir det en hel del extra i alla fall. Det finns många privata initiativ som måste hanteras. Folk som ska bo hos varandra, eller få tips på bästa campingplatsen. Det här är, trots allt, jättestort för att vara här.
Till sin hjälp har Per-Erik Lindberg en rad olika volontärgrupper som nästan alla är väl bemannade vid det här laget. I kyrkans kafeteria hänger de långa listorna på dem som vill vara med och jobba. Sammanlagt ett 70-tal församlingsmedlemmar och andra. Nu fattas bara några kollektörer innan allt är fullt
– Det engagemanget är vi stolta över, det är jätteroligt, säger församlingens föreståndare och pastor, Patric Forsling.
Det är på många sätt han som alltså drivit församlingen fram mot konferensmålet, och de andra i gruppen intygar hur inspirerande och peppande han varit.
– Det var en del oro i församlingen först, men nu tror jag alla är glada och stolta, säger Patric Forsling
Han berättar att när församlingen fick frågan att arrangera kyrkokonferensen, så tvekade man inte. Tankarna gick relativt snart till den nybyggda sporthallen en bit bort, och det upplägget övertygade också arrangörerna i Alvik. De andra kandidatorterna föll bort.
– Det är ju intressant att arrangera en stor kyrkokonferens i en så pass okyrklig bygd som den här, säger Patric Forsling, och berättar att man både ska annonsera och sätta upp affischer som bjuder in till de allmänna mötena. Kyrkokonferensen kommer även att stå med i evenemangskalendern Mitt Gävle.
– Vi har också sammanlyst gudstjänsten på söndag med de andra församlingarna i Gästrikland, när vi också avslutar Markusåret, och vi hoppas ju att det ska bli lite ekumeniskt.
– Det här är ju faktiskt en kristen happening, det händer inte så ofta!
Men några arrangemang på stan blir det inte. Det tror man knappast är någon idé i Gävle, säger Patric Forsling och berättar att den kristna närvaron är liten och den sekulära närvaron stark.
– Det är bara strax över 1000 medlemmar i frikyrkoförsamlingar här i Gävle, avslöjar han.
Ändå är Gävle och Betlehemskyrkan något av Missionskyrkans vagga. För det här är PP Waldenströms gamla hemförsamling. Här är rötterna många och djupa och när biträdande kyrkoledare Olle Alkholm predikar här på konferenssöndagen kan han, om han så vill, göra det från Waldenströms predikstol.
I Betlehemskyrkan inleds också konferensen på onsdagskvällen med traditionell evangelistgudstjänst.
– Vi har ju mer eller mindre känt till att konferensen ska arrangeras här i två år, men vi började väl förstå att det var på allvar först i höstas, säger Marianne Zätterman-Nilsson från arbetsgruppen och visar vägen till nybyggda sportcentret Gavlehov någon kilometer från centrum. Här invigdes Hallen, Vallen och Rinken som de kallas i folkmun, för ungefär ett år sedan. Det hela är fortfarande så oanvänt att ny-lukten sitter kvar i väggarna.
Ulrika Svensson, fritidssamordnare på kultur och fritid, visar runt i Alphahallen, som är byggd för innebandy och där 2142 personer får plats. Här kommer gudstjänsterna att hållas. Fast först ska det känsliga blå golvet täckas över med trä.
Vi fortsätter till Novahallen där förhandlingarna ska hållas, även om vi också hinner beundra den fullstora friidrottsarenan, komplett med kastbur, höjdhoppsställning och löparbanor.
För konferensdeltagarna blir det möjligen fråga om mental häcklöpning i Novahallen, när de rekordmånga motionerna ska behandlas. Joggandet blir väl till närmaste kaffebord, eller till maten, som också serveras här ute – i Gavlerinken.
Det är frivilligt, förstås. Hugade matgäster kan också åka ner till stan, det tar knappast mer än fem minuter med bil.
För icke-bilburna blir det bussar, som går från restauranger och hotell i stan, var tionde minut, eller högst en gång i kvarten. Så pass ofta i alla fall att tanken på specialchartrade bussar skrotats. De behövs helt enkelt inte.
Jo, en specialbuss blir det i alla fall. En sightseeingbuss på fredag förmiddag, så att ingen ska behöva åka hem utan att veta var de har varit.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR