Nyhet

Examen i slummen ger hopp för livet

– Villkoret för att de ska få vara med är att de inte har några andra möjligheter överhuvudtaget, säger broder Rudolf. Yrkeskurserna i slumstadsdelen Santa Terezinha i Alagoinhas i Brasilien ger tonåringar ett alternativ till droghandel och drogmissbruk.

– Villkoret för att de ska få vara med är att de inte har några andra möjligheter överhuvudtaget, säger broder Rudolf.

Yrkeskurserna i slumstadsdelen Santa Terezinha i Alagoinhas i Brasilien ger tonåringar ett alternativ till droghandel och drogmissbruk.

– Det är svårt att säga exakt hur många som bor här i Santa Terezinha, säger broder Rudolf, men jag skulle gissa på ungefär 20 000. De senaste åren har mellan 30 och 50 tonåringar blivit mördade varje år – i droghandelsuppgörelser eller av polisen. Många andra blir skadade för livet.

Han och Geraldo Pimentel står utanför Centro Multicultural i Alagoinhas, en byggnad som bland annat var snabbköp innan den renoverades för att bli ett slags Folkets Hus för stadsdelen Santa Terezinha. Här ska en examenshögtid äga rum. Ungefär 60 tonåringar från Santa Terezinhas slumgator ska få diplom som svetsare, motorcykelmekaniker, elektriker, hårfrisörskor och datortekniker.

– Den enda marknadsföringen för kurserna är att vi har satt upp lappar här och var, berättar broder Rudolf. Det finns statliga yrkeskurser inne i centrum, men för att få gå dem måste man ha klarat skolan bra och ha en familj som kan låta en studera på heltid. Inga av tonåringarna på gatorna här klarar något sådant. På de här kurserna är det tvärtom: villkoret för att de ska få vara med är att de inte har några andra möjligheter överhuvudtaget.

Alagoinhas är en stiftsstad i Bahia i norra Brasilien. Den började som en järnvägsknut – men persontågen har inte gått på många år, och godstågen började gå igen efter flera års uppehåll först när kinesiska köpare började intressera sig för brasiliansk eukalyptus.

I centrum finns en katolsk domkyrka och en biskop. Baptistsamfundet har gjort några försök att etablera sig och har en vit kyrka med höga grindar åt Santa Terezinha till. I själva stadsdelen finns ett tjugotal små pingstförsamlingar – och så Taizébrödernas stiftsgård. Bröderna från den ekumeniska kommuniteten i franska Taizé kom till Brasilien på inbjudan av Dom Helder Camara, och när regionen Bahia fick ett nytt stift på 1980-talet bad den nye biskopen dem att komma och bygga en stiftsgård. Det var före en extrem urbaniseringsvåg, och gården byggdes ute på landet bland gröna kullar. Nu ligger den mitt i en favela, ett slumområde. Befolkningen är ung eftersom få blir gamla här och eftersom de flesta kvinnor föder många barn.

– Fram till för kanske femton år sedan var det stora problem med fattigdom och alkoholism här, berättar broder Rudolf. Sedan kom crack, och sedan dess är allt annorlunda. Det är droghandlarna som styr allt.

Geraldo Pimentel arbetar för ett stort elbolag i Rio de Janeiro och har varit en del av den ekumeniska rörelsen sedan han som tonåring fick möjligheten att studera ett år i USA. Han kommer till Alagoinhas några gånger om året för att hjälpa till med olika satsningar som Taizébröderna gör tillsammans med olika sponsorer och hjälporganisationer. Yrkeskurserna är ett projekt som har pågått i några år nu, och de kurser som började på hösten år 2016 har varit de mest lyckade hittills, säger han.

– Närvaron har fungerat bättre, och lärarna säger att det har varit enklare att undervisa, säger han. Tanken är att kurserna ska förmedla praktiska kunskaper till tonåringar som inte har någon chans i skolan, men de berättar för sina äldre släktingar, och nu har vi haft flera småbarnsföräldrar som ville gå dem och till och med någons mamma.

– Det är nog omöjligt för någon från Europa att förstå allt som inte fungerar i skolorna i Brasilien, säger broder Rudolf. Till exempel hur det kan bli så att en som har varit i skolan i stort sett varje dag, och som är fjorton år nu, inte kan läsa. Men så blir det ofta här. Barnen sitter av sina dagar, och när skolan är slut har de inget att gå vidare till.

Under våren 2017, fram till slutet av mars, har skolbarnen fått sammanlagt sju dagars undervisning – först var det jullov, sedan lärarstrejk, sedan drygt en vecka med vanliga lektioner och så strejk igen.

– Det är mer än vanligt, men kortare strejker är det ofta här, säger broder Rudolf.

Inne i kulturcentrets sal väntar Gerciliano dos Santos Barbosa tillsammans med de andra på att diplomutdelningen ska börja. Det var bland annat honom broder Rudolf talade om – han är tonåring och har inga frånvarotimmar i skolans listor men har ännu inte lyckats lära sig att skriva sitt eget namn. Nu ska han ta examen från svetsarkursen.

– Ungdomarna vet inte om det, men ett av syftena med kurserna är helt enkelt att hålla dem sysselsatta, att hålla dem borta från gatulivet och droghandeln en stund. En och en halv timme varje kväll är mycket för dem, säger Geraldo.

– Lärarna är folk som vi har letat upp på olika sätt här i stan, och alla har inte lärarbehörighet, men de lär ut något som de kan, säger broder Rudolf. Eftersom det här är arbetsuppgifter som man kan utföra utan någon certifiering här i Bahia gör färdigheterna från kurserna och diplomen att ungdomarna kan arbeta nu. De som har lärt sig att laga motorcyklar och klippa hår kommer kanske att starta eget. De som kan svetsa eller dra elledningar har större chans att få en anställning.

Geraldo hälsar alla välkomna – några flickvänner och syskon är på plats, men de flesta i de fullsatta stolsraderna är kursdeltagare. Lärarna tar mikrofonen en stund var, och Marie-Valda passar på att påminna sina frisörelever om att det gäller att arbeta hårt framöver också, precis som på kursen.

– Ni har varit fantastiska! säger hon.

 

Varje kursdeltagares namn läses upp, och han eller hon får komma fram och ta emot diplom, skriva sitt namn på listan och bli fotograferad tillsammans med sin eller sina lärare. Några vill bli fotograferade med broder Rudolf också.

Så kommer Ricardo Santos de Andrade fram. Han är fritidsledare och socialarbetare och har känt många av deltagarna sedan de var små. Nu är det dags för höjdpunkten: alldeles nya cyklar lottas ut bland alla som har hämtat diplom.

– Det är inte möjligt! ropar han när den är dags för den tionde. Ytterligare en går till en deltagare på datorkursen!

Så läser han upp namnet på lappen, och det blir jubel och kramar ytterligare en gång.

Gerciliano vann ingen cykel, men han har hittat en ny tillhörighet i svetsarklassen och dyker upp tillsammans med sina kurskamrater och sin lärare för att spela volleyboll på Taizébrödernas fritidsgård.

– Det finns en del som tyder på att han och hans bröder redan är ganska långt inne i drogvärlden, säger broder Rudolf, men han missade inte en kväll på kursen. Jag hoppas fortfarande på honom.

 

Fotnot: Sedan yrkeskurserna i Santa Terezinha började för några år sedan har sex elever blivit mördade: Eleanderson (15), Ruan Lucas (15), Francisco (20), Pedro Emanuel (17), Werverton (23) och Wesley (18). Just nu ligger två andra elever, Júlio César och Felipe, på en intensivvårdsavdelning efter att ha blivit skadade vid mordförsök. Ytterligare andra sitter i fängelser där de har hamnat utan rättegång. Till vårens kurser anmälde sig 147 unga och 103 av dem har nu påbörjat kurserna.

 

Anna Braw

0 Kommentarer