Dubbelanslutna församlingar slits i HBTQ-frågor

Equmeniakyrkan är det frikyrkosamfund som tagit tydligast ställning för en inkludering av hbtq-personer, även om det inte ställs krav på pastorer att de måste viga samkönade par. I övriga frikyrkosamfund ser det annorlunda ut. I flera pågår det samtal om hbtq-frågor, men inget av dessa samfund har fattat gemensamma beslut om att införa samkönade vigslar. De många församlingar som tillhör Equmeniakyrkan och samtidigt är anslutna till något eller några ytterligare samfund har alltså att hantera hbtq-frågor utifrån olika teologiska ståndpunkter. 

Jobbar inte med HBTQ än

Sändaren har talat med stort antal pastorer för att undersöka hur detta påverkar församlingarna.
En pastor berättar att församlingen inte har börjat att jobba med hbtq-frågorna än, men att det är något man måste göra.
– Jag kan tänka mig att för somliga i församlingen så skulle det bli jobbigt om ett öppet homosexuellt par skulle bli medlemmar. För mig är det viktigt med människosynen, att alla människor kan tjäna i Guds rike och vara medlemmar, och därför är det viktigt att förekomma den diskussionen som skulle kunna uppstå, säger han.

Viktigt att få ha sin äktenskapssyn

Men han tycker det är viktigt att man ska få ha en traditionell syn på äktenskapet. Han skulle själv inte viga ett samkönat par. Attityderna till de olika ställningstagandena tycker han är olika inom Equmeniakyrkan och det andra samfundet som församlingen tillhör.
– Jag uppskattar att man inom Equmeniakyrkan får tycka olika, men jag märker nu att det inom samfundet inte uppskattas av alla om jag säger att jag inte viger samkönade. Det är en progressiv falang som vill snäva åt. I det andra samfundet finns det konservativa som vill slänga ut de som tycker annorlunda, medan jag tänker att vi måste tillåta varandra att ha olika åsikter.

Kulturkrockar mer vanligt

Hans bedömning är att det finns en stor grupp i församlingen, flera med rötter utomlands, som är övertygade om att församlingen närmast är enig om att säga nej till samkönade äktenskap. Men det finns också en grupp som är lika säker på att församlingen kommer att säga ja.
Detta mönster återfinns i flera andra dubbelanslutna församlingar. En kvinnlig pastor berättar att åsikterna i församlingen är väldigt starka.
– Några har sagt till mig att om vi börjar viga homosexuella så kommer de att lämna, andra har sagt att om vi inte gör det så lämnar de, säger hon.

Hon, och flera andra pastorer, tycker det är en förenkling att säga att de som är positiva till samkönade relationer kommer från Equmeniakyrkan och de som är motståndare från annat håll. Gränserna går mer genom samfund.
– Jag ser inte att det går samfundsskarpt, säger hon.
I en annan församling känner pastorn ett tryck från det ena samfundet att säga nej till samkönade vigslar. Själv är han mer progressiv och är öppen för att viga samkönade.
– Hbtq har hittills varit en icke-fråga hos oss, men vi ska börja ett samtal, säger han.

Är det en fråga som kan splittra?

– Jag tror det. Det finns de med mer konservativa tolkningar, och det är klart att denna fråga då kan vara splittrande. Därför har vi inte tagit så stora kliv, för att inte splittra. Jag står för Guds kärlek och att möta varje människa där hon är, så för egen del är det inte ett problem, men nu står jag i församlingstjänst, säger han.
En pastor i en annan församling är inte ordinerad av Equmeniakyrkan som pastor, och kan därför inte viga samkönade par även om han skulle vilja. Där har man börjat prata om frågorna i styrelsen.
– Det vi är eniga om är att alla ska få plats i församlingen oavsett sexuell läggning. Jag tror att om vi skulle få medlemmar som är öppet homosexuella så skulle en del reagera med att det är fint, andra skulle undra vad det är som händer.

Kan det splittra församlingen?

– Jag hoppas inte det, men jag vågar inte uttala mig bestämt, säger han.
De dubbelanslutna församlingarnas relationer till samfunden verkar också skilja sig åt. Somliga är starkt knutna till ett av samfunden, och har kanske bara svaga historiska band till det andra. Andra dubbelanslutna församlingar försöker mer balansera två starka traditioner. Ytterligare en kategori är mer fria i förhållande till båda samfunden, och följer en egen väg.
– Jag tror inte vi kommer att använda material från något av samfunden när vi för samtal, utan ha en egen samtalsprocess, säger en pastor.

Vilket fokus är frågan värd?

Han har gått igenom olika samfunds material och tycker att de skiljer sig åt. I somligt material hanteras mer grundläggande frågor, som vad homosexualitet är och hur det förhåller sig till möjligt medlemskap. I Equmeniakyrkans material är inte sådana grundläggande frågor i fokus.
– I Equmeniakyrkan verkar man inte tro att det ens är frågor, och det kanske det inte är, säger han.
Han tror det är viktigt för församlingen att formulera sig kring hbtq-frågor. Han märker att många människor som funderar på att gå in i församlingen vill veta om man är för eller emot.
– Det har seglat upp som en helt central fråga, säger han.

När församlingen bildades krävdes det djupgående samtal för att hantera dopfrågan, där det fanns olika teologiska ståndpunkter.
– Det har visat sig att gemenskapen tålde att leva med olika dopsyner. Men nu är det andra frågor som är på tapeten, och det blir en övning i att se hur brett det får vara.