Besvikelse över påvens tystnad om kriget i Ukraina

Den svåra frågan om kyrkornas betydelse både inom och utom Ukraina diskuterades under ett välbesökt seminarium i Stockholm, arrangerat av OSSE-Nätverket i Sverige och Gustaf Vasa församling.
Den historiska bakgrunden är lång och slingrar sig tillbaka till den stora kyrkosplittringen år 1054, då kardinal Humbert utfärdade den berömda exkommunikationsbullan mot patriarken av Konstantinopel. När staden sedan föll år 1453, upphöjdes Moskva till patriarkatets centrum. och tankarna på Moskva som det nya Rom föddes.
Det berättade religionshistorikern Jan Henningsson som också anser att den ryske presidentens religiösa retorik i dag bygger på en liknande teologi och att Vladimir Putins tro förmodligen är genuin.
– Men man behöver lyssna till det som verkligen sägs, av alla inblandade. Redan en vecka efter krigsstarten sände Moskvapatriarkatet exempelvis ut en bön om fred. Men man bad också att den freden måtte vederfaras också de rysktalande i Ukraina, fortsatte Henningsson.  
– Tanken är att man aldrig överger de sina, så tänker både Kreml och Moskvapatriarkatet.

Bitvis hård kritik inom kyrkorna

Men den interna kritiken mot kriget har bitvis varit hård inom kyrkorna. Många präster också inom den rysk-ortodoxa kyrkan har kritiserat anfallskriget. Särskilt under de första veckorna.  
– Men det var mest präster i väst, förklarade fader Mischa Jaksic, samordnare för de ortodoxa kyrkorna i Sveriges kristna råd.
– I Moskva har man besvarat allt detta ganska pragmatiskt, och lät dem hålla på.
Det gällde också då den rysk-ortodoxa kyrkan i Ukraina kapade banden till kyrkan i Moskva med starka ord om hur patriark Kirill misslyckats att hitta ord för det ukrainska folkets lidande. Den rysk-ortodoxa kyrkan i Ukraina anser sig nu vara helt självständig.

Självständig ortodox nationalkyrka

I Ukraina finns också en ukrainsk-ortodox kyrka under ledning av metropolit Epifanios, med säte i Kiev.  Den kyrkan har beviljats autokefali, alltså status som självständig ortodox nationalkyrka, av patriark Bartholomeus I av Konstantinopel.
Kritiken från påve Franciskus och den mäktiga Katolska kyrkan, har däremot varit ganska hovsam, förklarade Ulla Gudmundsson, tidigare Sveriges ambassadör vid Den Heliga stolen.
– Förväntningarna och kraven på att världens största kyrka ska ta ställning har varit stora, liksom besvikelsen över att det inte skett.  Påve Fransciskus talar mycket om fred, men som latinamerikan har han mer negativa erfarenheter av USA än av Ryssland. Den södra hemisfären är viktigare för honom än den norra. Men jag uppfattar att han blivit skarpare på sistone även om han ännu inte nämnt Putin vid namn.

Kyrkornas världsråd har inte uttalat sig tydligt

Inte heller Kyrkornas världsråd har uttalat sig tydligt mot kriget i Ukraina, förklarade Anders Wejryd ärkebiskop emeritus i Svenska kyrkan och tidigare Europapresident i Kyrkornas världsråd.
– Konsensusbesluten, som ju infördes på initiativ av de ortodoxa kyrkorna i rådet, för att alla ska vara överens, har lagt hinder i vägen.
– Det är ganska sorgligt. Och nu finns den rysk-ortodoxa kyrkan kvar som medlem i Kyrkornas världsråd. Men man har inte längre den styrkeposition man tidigare talade utifrån. Under världsrådets generalförsamling i Karlsruhe under sensommaren var den rysk-ortodoxa gruppen ganska isolerad.
– Ja, vi protesterar mot kriget, men att det här skulle röra sig om öst kontra väst är egentligen en felaktig tankefigur, underströk Ulla Gudmundsson
– Vår världsbild är så präglad av den bilden, Det är betydligt mer komplext än så, inte minst i Ukraina.
Christer Daelander från Equ-meniakyrkan, som denna kväll satt i publiken, påpekade  att det finns en stor baptistisk kyrka med 2000 församlingar i landet. Dom gör stora humanistiska insatser, och genomför, dop, begravningar och bröllop, precis som vanligt. Det ger hopp i en svår tid.