Alla högstadieskolor får Hédi Frieds bok

Vad var det bästa med Förintelsen? frågade en elev en gång. Hédi Fried, i dag 94 år, blev konfunderad. Inget var bra, svarade hon men mindes ändå en upplevelse som spred lite ljus. En dag fick hon ett udda uppdrag: hon skulle skura SS-soldaternas baracker och togs till ett område med en levande björk. Inne i lägret fanns ingen grönska. Hon lyckads smuggla in björklöv i klädfållen och munnen och kunde visa de andra: Världen utanför fanns kvar.

”Det är viktigt att ställa frågorna, de är nästan viktigare än svaren”, har Hédi Fried sagt till de elever som hon träffat under sina skolbesök runt om i landet.

Under 1980-talet började hon föreläsa på högstadieskolor för att berätta om sina upplevelser under kriget och i Auschwitz. Svaren på de vanligaste frågorna blev boken som nominerades till Augustpriset i höstas.

Nu distribueras den tillsammans med en lärarhandledning till landets alla högstadieskolor i ett utskick som finansieras av Natur & Kultur, företagskoncernen Axel Johnson samt Forum för Levande historia.

– Den enda möjligheten att rädda demokratin är att arbeta långsiktigt och där är ungdomen väldigt viktig. Förhoppningsvis har deras fördomar inte hunnit bli cementerade ännu. De har säkert fått sina föräldrars fördomar redan, men förhoppningsvis går det att motarbeta, säger Hédi Fried som tycker att boken kan läsas från sjätte klass.

Efter kriget och efter att hon och hennes syster kommit till Sverige upplevde Hédi Fried att många inte var särskilt intresserade av det som hänt.

– Det är svårt att ta till sig. Vem kan tro att levande människor kan bringas om livet bara för att de tillhör en annan grupp? Det är väldigt svårt att inse, jag har förståelse för dem som frågade ”men vad har ni gjort?”. Det är bara kunskap, kunskap, kunskap som hjälper och därför hoppas jag att den här boken blir läst.

Erika Josefsson/TT