Hen hade fått ett rykande färskt, eftersom det ­tidigare tydligen tummats sönder.

Jag påminner mig om när jag en gång över­hörde två kommunpolitiker tala om hur denna bok var något alldeles extra.

Jag har också läst den en gång. Det var en sorglig läsning, minns jag att jag tyckte. Svår­begriplig och fullständigt omoralisk.

Starkt anti-kristen

Michael Sanfey, en irländsk doktor i Machiavelli beskriver honom som starkt anti-kristen. Det känns som en rimlig slutsats med tanke på den gamle italienarens inverterade bild av Jesu ord om att ”den störste bland er skall vara de andras tjänare”.

Sensmoralen är ungefär den här – ljug så mycket du kan, se till att bli älskad av folket men älska dem inte tillbaka. Använd alla medel, även våld om det behövs för att uppnå mål och makt.

Den som är minst hederlig når längst och ingen är oersättlig.

Den kristna idén var enligt Machiavelli svag och därmed förkastlig.

Fursten som förebild

Det sägs att några av historiens värsta tyranner, som Hitler, Stalin, Mao och före dem Bismarck och solkungen Ludvig XIV hade Fursten som förebild. Det är lätt att se. Machiavelli ska rent av ha lagt grunden till den italienska fascismen ett par hundra år innan dess födelse. Facistledaren ­Mussolini sägs ha vuxit upp med boken på sängkanten och prisade den som ett måste för en man i ledande position.

Utan att veta kunde man enkelt räkna upp ett antal ytterligare namn som verkar låtit sig påverkas djupt av de Machiaveliska idéerna om styre, varav flera nu regerande despoter. Den har ett budskap som naturligt lär locka dem.

Men jag kan inte släppa tanken på att vanliga svenska politiker faktiskt också verkar tycka att Fursten har något att säga dem i deras uppdrag.

Hur många är de? Vad i budskapet tar de med sig i sin idé om att företräda sina väljare?

Låt oss hoppas att fler av våra folkvalda hellre väljer att läsa om Fridsfursten än Machiavellis mörka spegelbild.