Vad är det viktigaste i församlingen?

Den frågan fick Pingstkyrkan i Jönköping besvara när Magdalena Andersson kom på studie­besök direkt efter sitt första majtal. Tidningen Dagen rapporterar om besöket. Vi kan där läsa att efter en kort inledning i kyrk­salen fick Andersson träffa LP-stiftelsen (som arbetar med missbrukare), June folkhögskola och Singoalla (för ensamstående föräldrar). Var och en av dessa fick sju minuter för att presentera sin verksamhet. Enligt den artikeln tyckte Andersson, själv uttalad ateist, att församlingens verksamhet var imponerande.

Sju minuter. Vad skulle du prioritera? Vad är det viktigaste?

Det är inte bara politiska ledare som gör studiebesök. Jag fick själv vara med när några gymnasieelever från Katedralskolan besökte Equmeniakyrkan Växjö för någon månad sedan. Även nu var tiden för en klass knapp och begränsad till en lektionstimme. Vad skulle vi prioritera när vi berättade om vår församling? Av allt som vi gjorde i församlingen, vad skulle vi ta med? Var det viktigt att berätta varför vi gjorde detta? Hur skulle vi så fall göra det?

Redovisning av medlemssiffror

Vad är det viktigaste? Det är snart dags för den årliga redovisningen av Equmeniakyrkans medlemssiffror. Sedan länge har det visat sig att Equmeniakyrkan har extra svårt att stå emot den omfattande sekulariseringen bland svenskarna.

Tidigare har Sändaren lyft fram forskning som visar att församlingar som betonar vikten av en personlig relation med Jesus, efterföljelse, Bibeln, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum är de som står emot sekulariseringen bäst.

Det utlyste en debatt där en del ifrågasatte om en sådan evangelisk teologi är positivt för medlemstalen (eller positivt alls). Några kritiker skrev: ”framför allt ungdomsrörelsen Equmenia synes alltmer evangelikala i sin framtoning med… tydlig satsning på ledarskap och evangelister och mer förkunnelse om Jesus” och att denna satsning ”gått parallell med den fortsatta medlemsnedgången.”

Ökade med tusen medlemmar i fjol

Oavsett debattörernas ordval har Equmenias satsning på att det är Jesus som öppnar upp och når människor nu resulterat i ett trendbrott när de förra året ökade med tusen medlemmar.

Kyrkans evangeliska budskap är omistligt. Att vara kristen är att var på väg med Jesus. På den vägen kan vi vara på olika platser.

Drogpåverkad man

En besökare i Klara kyrka i Stockholm berättade om en man som var uppenbart hög på droger och som frågade en präst hur han skulle bli frälst. De som lyssnade förväntade sig nog en förbön, men prästen hämtade en kaffetermos och bullar och bad den drogpåverkade mannen att dela det till de som behövde. För den mannen kan det ha varit början på vägen med Jesus. Det för tankarna till att vara ordets hörare och görare. Båda är omistliga fast i vilken ordning de kommer kan vara olika. Men ingen kristen församling överlever utan evangelium och utan att ha Jesus i centrum.

Kanske fick Magdalena Andersson en liten stund med Jesus när Jennie Magnusson berättade om hur LP-stiftelsen hjälpt henne från drogmissbruk. Enligt oppositionsledaren sa det något om vilken kraft det kan finnas i den kristna tron. För Magnusson stod det klart vad hon ville säga om resan bort från missbruket under den korta tid som var hennes. ”Det är Jesus. Varje dag är det ­Jesus. Och det jag har fått som gåva vill jag ge som gåva.”