Trohet gör världen till en bättre plats

Grejen är att monogam tvåsamhet, särskilt äktenskap, inte längre är självklara normpunkter. De som ändå gifter sig gör det allt senare, och många förblir i ensamhushåll.
Dejtingappar och nya syner på samlevnad har gett oss nya kartor. Kanske är det just den egna njutningen som formar den nya normskolan.
Att det isåfall sammanfaller med en trend i samhället att undanröja det gemensamma för det egna är inte oväntat.

Bejaka sina särintressen

Att hitta sig själv, bejaka sina särintressen och drömmar är melodin för dagen.
Det ideella bär inte längre samma dragningskraft på generell nivå, kanske inte heller viljan att göra saker bättre för andra utan att själv dra nytta av det. Det tråkiga i livet bör undvikas.
Klart att tvåsamhetens rätt strikta ramar då också hamnar i skottgluggen. Alla dagar i en sådan union är inte soliga. Men de är små spikar på ett gemensamt bygge. Inte bara för den lilla unionen men i förlängningen också hela samhället.
Om tvåsamhetens monopol med sina exklusiva löften inte längre är ett givet mål, är frågan om sex och samlevnad en helt öppen bok. Och nya frågor, eller kanske gamla, väcks.

Vems känslor är viktigast?

Hur skrivs kontraktet kring samtycke? Vems känslor är viktigast i en relation? Hur ska min egen njutning balanseras mot eventuella barns behov?
Men pekar inte allt tillbaka till det kontraktsbegrepp som redan finns? Är inte äktenskapet mellan två personer egentligen samtyckets och samlevnadens ultimata svar?
Det är inte alltid perfekt, ibland håller det inte. Må så vara. Men det är det bästa vi har för både den lilla och den stora enhetens skull.
Det är inte otrohet som är hela världen, Vesna. Men nog gör troheten världen till en bättre plats.