Ledare

Religiös analfabetism nära

Kommer framtidens svensk att känna till Bibeln och dess innehåll? Foto: Mostphotos

Det är länge sedan det fanns kristendomsundervisning i den svenska skolan, och den religionsundervisning som eleverna nu får kännetecknas av teoretiska kunskaper. Många i de nya generationerna får därför ingen förståelse för den levda tron. De går ut skolan med en syn på religion som någonting konstigt – vilket i sin tur grundlägger religionsfobi.

Både i och utanför kyrkorna utbreder sig något som kan kallas religiös analfabetism, vilket bland annat visar sig i att ett växande antal svenskar saknar språk för existentiella erfarenheter och frågor. Allt färre vet varför vi firar påsk eller vad en muslimsk imam gör. Denna brist finns också i församlingarna. Medlemmarna kallar sig troende, men vet inte vad man tror på. Förkunnelsen består alltför ofta av appeller som syftar till kortvarig uppbyggelse snarare än bröd att tugga på.

Det verkar som om kyrkorna är yrvakna inför den nya situationen, trots att det är hög tid att utveckla gedigna program för undervisning och lärande i kristen tro och tradition. Antalet deltagare i kristet barn- och ungdomsarbete sjunker nu dramatiskt, allt färre deltar i konfirmandundervisning. Gårdagens församlingsliv verkar i hög grad ha övergått i en individualistisk självständighet. Trots talet om ”Guds återkomst” och ett påtagligt mångreligiöst samhälle fortsätter kyrkornas självmarginalisering i samhället.

År 2012 skrev Jörgen Straarup och Mayvor Ekberg boken Den sorglöst försumliga kyrkan, där de konstaterar att Svenska kyrkan borde ha byggt upp ett eget program för undervisning och lärande redan 1969. Det var nämligen då som grundskolan definitivt slutade ge undervisning i kristen tro – ett uppdrag som inte staten utan Kristi kyrka fått (”lär dem”, Matt 28:18–20). Men något sådant program kom aldrig, och det tycks inte heller ha bekymrat kyrkfolket!

Men nu, femtio år senare, har Svenska kyrkan börjat kraftsamla för en långsiktig satsning på lärande och undervisning. Förarbetet som nu pågår kallas ”Dela tro – Dela liv”. I detta förarbete uppmärksammas Jakob Wiréns undersökning ”Utmaningsdriven undervisning” (2017), som lyfter fram nya former för konfirmandarbete i de lutherska kyrkorna i Norge och USA och i den anglikanska kyrkan i England. Wirén vill se motsvarande utveckling av undervisning i Svenska kyrkan.

Att något radikalt behöver göras vittnar aktuell statistik om. Svenska kyrkan har på trettio år minskat från 95 procent av befolkningen till 59 procent (2017). År 2020 kommer antalet tillhöriga som dör att passera antalet som döps.

Kommer en motsvarande kraftsamling för undervisning att också ske i Equmeniakyrkan ut-över satsningarna på bibelläsning (Markus- och Apg-året)? Även inom Equmeniakyrkan minskar antalet medlemmar och församlingar. Vi behöver nu rusta oss för en levd tro med substans. Om församlingarna ska ta den religiösa analfabetismen på allvar, står vi enligt min mening inför tre utmaningar:

För det första, att erkänna det stora kunskapstapp om kristen tro som skett – också i församlingarna. Där pågår en självsekularisering som bland annat märks i dålig kännedom om Bibelns berättelser och innehållsfrågorna i kristen tro. ”Suget” efter att få lära och läsa uppstår när man börjar ställa frågor om sin egen tro.

En förutsättning för att kunna ge vidare evangeliet om Jesus Kristus är att själv ha tagit emot det. Därför har lärande stått i centrum i församlingens liv i alla tider, och det behöver också vara så i dag.

För det andra ska församlingarna inte vänta på att kyrkosamfunden centralt ska utarbeta en långsiktig och hållbar strategi för att övervinna den religiösa analfabetismen. De flesta och bästa förändringar kommer underifrån – inte från ”Alvik” eller ”Kyrkans hus”. Därför behövs initiativ och kreativitet i församlingarna på det här området.

Gårdagens söndagsskola, scoutrörelse, barntimmar, syföreningar, studiecirklar, ungdoms-läger och andra former för lärande och traditionsförmedling började en gång lokalt – och fick sedan spridning. Nu behövs nya sätt för undervisning och lärande.

För det tredje behöver församlingarna aktivt ta del av kunskapsutvecklingen om lärande. Frågor om kunskapssyn och människosyn måste få utgöra basen för att utveckla undervisning och lärande i en ny tid. Därför är det nödvändigt att ge tid för reflektion om grundsyn och lärmodeller, så att de återspeglar vår övertygelse om vad en människa och kunskap är – och vad det innebär att Gud är närvarande i vår värld idag.

Sådan reflektion behövs alltid, men i synnerhet i utvecklingen av församlingen som en lärande gemenskap. Då blir den primära frågan inte om församlingen vill pröva framgångsrika koncept som Alphakurser eller ett nytt konfirmandmaterial, utan en fråga om drivkrafter och teologisk grund.

Den religiösa analfabetismen i Sverige är en gigantisk utmaning. Nu gäller det att gilla läget. Mitt i all okunskap, rotlöshet och individualisering finns tecken på ett andligt sökande – en djup längtan efter språk för en vuxen tro.

»Att något radikalt behöver göras vittnar aktuell statistik om.

Sune Fahlgren

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Ledare

Mer inom samma ämne