Uppdrag Gransknings (SVT) sex nya avsnitt om Knutbysekten signerat journalisten Anna Lindman, är en nagelbitare.

Att följa med uppgång till fall är att få höra sjuka vittnesmålet övertrumfas av ännu sjukare redan i klippet efter. Så håller det på.

Mord, otrohet, utnyttjande och utfrysning för den som av olika anledningar blir ”fel”.

Det är svårt att inte må illa när det berättas om mammor som ifråntogs sina barn, eller ungdomar som frysts ute- men där deras egna familjer uppmuntrade den iskalla behandlingen av sina barn.

Isoleringen som uppstod i samband med att pingst vände ryggen till i kombination med strikta hierarkier och unika teologiska slutsatser utmynnade i en total häxblandning av gifter där förövare och offer i Knutbysekten ofta är samma personer.

Under ytan finns också ett tydligt stråk av den gemensamma nämnaren, att någonstans, någon gång, trodde sig människor vara del i något som skulle leda till en bättre och mer fridfull värld. För vissa fanns den tron hela vägen.

Som det brukar heta; Vägen till helvetet kantas av goda intentioner. Jag tror det ligger en del i det. Ingen människa verkar i total ondska lika lite som någon gör så i total godhet.

Att Åsa Waldau därför kunde ses både som ett monster som en generös och varm person är därför inget konstigt.

Det gäller i alla lägen och i alla tider. En tanke som ibland kan vara smärtsam men också nödvändig.

För att förstå Knutby, IS, världskrigens fasor eller egentligen all mänsklig ondska - är det ett måste att ha någon form av insikt kring sin egen kapacitet till mörker.

Det är talande när nu dömde pastor Urban Fält hänvisar till Paulus ord om att ”för den rene är allting rent” då han förklarar hur han kunde leva med sig själv samtidigt som han utnyttjade flera kvinnor sexuellt, varav en minderårig.

Urban Fält, som fått rollen i Knutby att vara ”Jesu jordliga ställföreträdare” i relationen till Kristi Brud (Åsa W) menade nog verkligen vad han påstår. Att sådana som han och Åsa W i kraft av sina ämbeten stod över alla sina medmänniskor i renhet. De trodde om sig att vara helt goda!

Men det finns en anledning att Jesus en gång uttryckte sig; Ingen är god utom Gud.

Den som börjar tänka om sig att vara alltigenom god, eller inte kunna göra eller ta fel missar de inre varningssignalerna när dessa desperat försöker nå fram.

Jag var 18 år när Knutbymordet blev en riksnyhet och hade precis börjat en bibelskola i en helt annan del av landet. Jag känner igen drömmarna som fanns hos den grupp som anslöt till Knutby under några nu ödesdigra år på 90-talet. Gemenskapen var stark, tron smal och uttrycksfull.

I klassen fick vi veta att det finns många teologier i världen, men att vi nu skulle få lära oss den rätta.

Magen skrek nej tidigt, men jag fullföljde utbildningen (som delvis också var bra).

I efterhand måste jag konstatera att miljön fanns förberedd för att det skulle kunnat skena iväg till något annat. Att vara tvärsäker på att jag då inte kunnat dras med är förmätet.

Knutby var isolerat, men inte fenomenet. Sekterism kan drabba alla platser där människor finns. Krisen i SSU Skåne har till exempel starka sekterisktiska drag med auktoritära ledare och smala dogmer.

Att vara helt skyddad mot sekterism är troligen bara möjligt för den som inser att det hos varje människa med fri vilja också finns en potential att välja fel väg.

Men också att det alltid är möjligt att pröva den, kliva av och börja gå en bättre.