Ingen ville eller vågade ställa upp – för att inte stämplas som abortmotståndare. Elaine berättade att hon efter sin abort tillsammans med de övriga kvinnorna i uppvakningsrummet inte kunde sluta gråta. Något hade försvunnit i hennes kropp och det som sades vara en geléklump hade sett ut som ett foster. Elaines abortsyn förändrades, men hon är fortfarande inte abortmotståndare.

Vi behöver hantera frågan mer som henne. Att hålla fast vid en stark abortlagstiftning är viktigt, inte minst eftersom kvinnor far mycket illa av det motsatta. Men vi behöver också våga lyfta de etiska problemen utan att stämpla varandra som det ena eller det andra. Tidsgränser måste kunna diskuteras, liksom barnmorskors rätt till samvetsfrihet. Alla slåss från sina ringhörn för vad de anser är det bästa för människan i den här frågan – och som vanligt verkar de enskilda kvinnornas syn på saken glömmas bort.