Inflationen är den högsta i Sverige sedan det nästan mytiska tidiga 90-tal när räntorna var hundratals procent högre än vi ”millenialister” ens kan fantisera om.

Sverige var inte isolerad av världsekonomin då och än mindre nu. Det som händer i övriga världen slår direkt även mot oss.

Prishöjningarna har startat, plånböckerna minskar och som vanligt drabbas fattiga hårdast. Den stora faran med djupa ekonomiska depressioner är just detta - att de som redan har det tuffast också får ta den tyngsta smällen när det stramas åt.

I historiens värsta exempel har det flera gånger föranlett våldsamheter och till och med världskrig.

Men världskonomin, till skillnad från begrepp som religion, beskylls sällan för att vara något per se ont för det. Må så vara. Men jag hävdar att ekonomi nog ska ses som en religion snarare än något annat - vilket också skulle kunna hjälpa kyrkor att relatera till den utifrån ett kristet-etiskt perspektiv.

Slagkraftig grupp av protestanter

Varför är detta viktigt? Inte minst för att den för första gången på ett sekel har fått en slagkraftig grupp av protestanter, för att ­använda en religiös term.

Människor som downshiftar, satsar på begagnat, delnings­ekonomier och närproducerat eller tar ut ur den gamla religionen för att investera i kryptovalutor och system i konkurrens med de centralt styrda ekonomiska systemen.

Krångligt? Så här. För att en ekonomi ska fungera behöver vi vara överens om ett antal doktriner som vi sedan väljer att tro på. Dels att pengar ens har ett värde, vad det motsvarar och vilka mekanismer som påverkar värdet av detta. Det behövs alltså ett starkt fundament av tydliga trossatser.

Tempel byggs upp i form av banker, institutioner och även regeringar som kan verka för att blidka ”gudarna” genom saker som styräntor och ekonomiska incitament.

Icke acceptabel heresi

Bryter någon mot dessa trossatser är detta att betrakta som en icke acceptabel heresi eftersom detta är ett hot mot det gemensamma målet att allt styrs på en och samma, numera global, marknad. Där tillgång och efterfrågan är vinet och brödet vi dricker av och får vår dom igenom.

Till skillnad från de tidigare religionerna har detta globala trossystem sällan nåd över för de svaga eller ens moralisk hänsyn.

Visserligen har kapitalismen, det namn som en del av religionens anhängare använder, visat sig vara ett sällsynt bra system för att lyfta människor ur fattigdom. Men dess inneboende idé om att tillväxten måste vara evig i en begränsad värld bäddar för tunga offer i dess framfart. I form av låglönearbete, klimat­påverkan och centralisering.

Och den har ingen frälsning att erbjuda, ingen vila.

Pseudo-religion

Även på Jesu tid var denna pseudo­-religion verkande. Han såg dess upp och nedsidor och gav den sitt rätta riktiga religiösa namn. Mammon. Den lockande avguden. Kristendomen värjer inte för att ekonomi kan vara något gott. Men Runar Eldebo satte fingret på något i filmen ”Frikyrkans historia” när han angående medlemskurvan yttrade ”Kyrkliga blir ofta framgångsrika och framgångsrika blir sällan kyrkliga”.

Många gånger byter den framgångsrike religion och går från det av Jesus påbjudna hierarkiska systemet att ge uppifrån - sig själv - ner, till att ta nerifrån upp - till sig själv.

Sälj allt och följ mig, sade Jesus till den rike mannen. Ett uttalande som chockade lärjungarna som undrade vem som kunde klara nåt sånt?

För människan är det inte möjligt, men för Gud är det.

Om den ekonomiska depressionen kommer har den kristna kyrkan ett beprövat sätt - att dela med sig istället för att roffa åt sig. Att låta det som kommer från ovan, goda gåvor, överflöd, glädje, sippra ner istället för att suga åt sig av det som kommer nerifrån, grödor, råvaror, narurtillgångar, upp till en själv.

Den kristna religionen är girighetens ärkefiende. Det är det starkaste vapnet vi har i en värld som Mammon håller i ett järngrepp.