Sanningen ska sätta er fria, säger Jesus. Och kanske är det just ett exempel på vad detta kan innebära som vi nu ser i Iran.

Medan världen höll andan i oro för ett storkrig efter att USA dödat den iranske generalen Qasem Soleimani, hände något alldeles oväntat.

Ett passagerarplan, med bland annat sjutton personer från Sverige, varav en svensk konvertit från Botkyrka, sköts ner.

En djupt tragisk händelse som tog en ännu mörkare vändning när det visade sig att det var den iranska militären själva, som genom en missriktad missilavfyrning, skjutit ner det.

Men i sin iver att dölja det fatala misstaget lämnade iranska regeringen läckan som nu kan bli deras fall.

Kombinationen av den uppenbara regimlögnen om medborgares död, och att världens ögon för tillfället är riktade mot persiska viken, gör att alltfler iranier öppet nu vågar samlas i stora demonstrationståg – med krav på såväl de världsliga som ayatollornas (med Khomeini i spetsen) avgångar.

Men vi får inte glömma att demonstrationerna drog igång redan innan, har ploppat upp med jämna mellanrum, och pyrt under ytan däremellan.

Kvinnokampen där är på liv och död, vilket flera kvinnor som tagit av sig sina slöjor där och protesterat i sociala medier, de senaste åren fått stå modeller för.

Irans enda kvinnliga OS-medaljör Kimia Alizadeh (Brons i Taekwondo 2016) har nu lämnat landet under en Europasemester med orden ”Jag vill inte sitta vid ett bord av hyckleri, lögner, orättvisa och smicker” och konstaterat sig vara en av miljontals kvinnor som regimen utnyttjat och förtryckt.

Irans regim har blivit avslöjade, bokstavligt talat. Ett officiellt svenskt stöd till proteströrelsen hade varit på sin plats.