Sedan hon ensam satte sig med plakatet ”Skolstrejk för klimatet” har hon blivit själva ledarfiguren för en växande miljörörelse, som inte längre bara tänker sitta och se på medan världen skälver.

Hon är omutlig och väjer inte för att peka ut toppledare och storföretag som skurkar.

Det må vara överdrivet att kalla henne profet, men det är inte långt till att åtminstone känna igen vibbarna av en stark, driven evangelist. En John Wesley i flätor, med segel i stället för sadel.

Hennes budskap delar och bryter in i det innersta av människorna som hör henne. Hon kräver av dem detsamma som kristna predikanter gjort i så många år. Se din synd, bekänn den och omvänd.

Ett utmärkt recept för att bli både hatad och älskad av många. Men som är livsförvandlande.

Jag menar inte att hennes budskap är kristet eller på något sätt ett utspring av evangeliet. Jag är också stark motståndare till upprättandet av en ny syndakatalog.

Men tänk om det finns uppmaningar som riktats till kyrkorna som vi inte velat lyssna till?

Att vi som enskilda kristna inte håller med Greta eller alla världens klimatforskare i alla sakfrågor är en sak - men det är uppenbart att klimatet är en fråga som snabbt tar sig existentiella, andliga proportioner. Och därmed kräver vår medverkan.

Vågar vi stå upp mot storföretagen? Peka ut uppenbar misskötsel av klimatet, agera mot felaktiga beslut och omvända oss där vi själva anar att vi gått fel?

Vi är trots allt kallade att vara världens salt.