Ledare

Från ord till handling

Det brukar sägas att pennan är vassare än svärdet och att ord gör skillnad på riktigt. När partiet Ny demokrati på 90-talet gjorde det rumsrent att tala om flyktingar och muslimer som parasiter var gatumobbens attacker bara några ord bort.

Snart brann flyktingförläggningarna och en som klev fram ur skuggorna hette John Ausonius. Genom att skjuta ner människor som han inte tyckte hörde hemma i Sverige spred han skräck på huvudstadens gator under löpsedelnamnet Lasermannen. I en intervju berättar han att Ny demokratis invandrarfientliga retorik gav honom respons och stärkte hans självförtroende. Tyvärr var det inte första eller sista gången som ord ledde till vansinne.

Tvärtom var vägen till både den etiska rensningen på Balkan, folkmordet i Rwanda och såklart Förintelsen kantad av hets där ord förvandlade medmänniskor till undermänniskor och skadedjur. Så nog spelar ord roll. Men farligast blir det när man går från ord till handling och särskilt om handlingen sker i skydd av demokratin.

För det började som bekant varken med gaskammare eller världskrig. Det började med ett demokratiskt val där inget parti nådde majoritet. Det var där, i sprickan mellan resultat och ansvar som nazistpartiet kunde fånga tillfället i flykten. Med lite hjälp från de konservativa blev Herman Göring riksdagens talman medan hans partivänner tog över utskotten. Steg för steg kunde de nu omvandla sin retorik i praktik och påbörja nedmonteringen av de fria universiteten, konsterna och pressen. Inom kort strök även människovärdet och demokratin med, i rusningen mot avgrunden.

Genom lagförslag som var för sig kunde verka harmlösa men som tillsammans bildade ett mönster förändrade man Tyskland till oigenkännlighet. Det var sex år före andra världskrigets utbrott och ett decennium före massmordet på sex miljoner judar. Men genom att regeringen tilläts normalisera ord av hets och handlingar av terror lades grunden för Novemberpogromerna och så småningom bygget av dödsfabriker som Sobibór, Chełmno, Auschwitz-Birkenau och Majdanek. Samma land som varit inspiration och hem för Goethe, Händel och Nietzsche blev nu för evigt förknippade med ett folkmord bortom ord.

Så vad är det som säger att vår tids liberala demokrati står pall när den utsätts för vår tids prövningar? Egentligen ingenting. Om demokrati och kultur vore ett vaccin mot terrorväldet hade Tredje riket aldrig kunnat byggas. I dag har USA, vars konstitution bygger på upplysningsfilosofen de Montesquieus principer om maktdelning, en vald president som portar obekväma journalister, ignorerar parlamentet och politiserar rättsväsendet. Samtidigt vittnar amerikanerna om ett tuffare samhällsklimat medan polisen rapporterar fler hatbrott.

Än värre ser det ut i min gudmors ursprungsland Ungern. Där har den likaledes demokratiskt valde premiärministern Viktor Orbán stöpt om de fria public service-medierna till regeringsorgan, gjort antijudiska konspirationsteorier till statsideologi, justerat valsystemet så det gynnar honom själv och skrivit om grundlagen. Dessutom har man försökt men misslyckats med att införa en internet-skatt och att bomma igen det i Orbáns ögon allt för självständiga centraleuropeiska universitet.

Inte heller Sverige står säkert mot tidens vind. Den talman som Sverigedemokraterna för några år sedan nominerade och som en riksdagsmajoritet accepterade hade argumenterat för dödsstraff, jämfört homosexuell kärlek med djursex, uteslutet samer och judar ur begreppet svensk och tagit idolbilder med SS-veteranen Franz Schönuber. En av hans partikollegor har i dagarna gjort sig känd för att vilja stoppa ett författarsamtal på ett lokalbibliotek och dessutom kräva att biblioteket framöver flaggar ”kontroversiella” samtal på förhand.

Under föregående mandatperiod kunde vi läsa hur en riksdagsledamot för Sverigedemokraterna krävde att ingen ”etnisk grupp” skulle få äga mer än fem procent av medieföretag och partiets finansministerkandidat har filmats när han skrattande berättar hur gamla arbetskollegor heilar på fest och sparkar på får och låtsas att djuren är judar. Det är med detta parti nya högern av kristdemokrater och moderater vill äta köttbullar och förhandla politik. Det är med detta parti som man vill ta över regeringsmakten, diktera public service, förbjuda religiösa symboler, sänka biståndet och göra slut med genusflummet. Det kanske låter harmlöst men tillsammans kan det bli livsfarligt. Vi har sett det förr både i då-och nutid och vi lär av det nu. Eller?

»Så vad är det som säger att vår tids liberala demokrati står pall när den utsätts för vår tids prövningar?

Philip de Croy

philipdecroy@sandaren.se
0 Kommentarer
0 Kommentarer

Ledare

Mer inom samma ämne