I det senaste numret av tidskriften Pilgrim tar sig det skrivande geniet Maria Küchen an ett ämne som jag själv tagit upp i tidigare ledare, det som hon kallar den ”sekulära framgångsteologin”. Jag kallar den som den benämns i New Age-sammanhang, nämligen ”Attraktionslagen”.

Dess väg in i kristendomen kom genom Donald Trumps pastor Norman Vincent Peale, och lever i sekulär form kvar som ett starkt exempel hos presidenten. Tanken är att man ska tala sig in i sin egen realitet, och sedan agera som om det man sagt redan hänt. Därefter lita på att universum eller Gud, beroende på kontext ser till att ösa det önskade utfallet ur sitt förråd.

I kristen kontext är kanske det främsta moderna exemplet Megachurch-pastorn Joel Osteens bok The power of i Am som alltså inte handlar om Jag är, Gud som möter Mose i den brinnande busken eller Jesus svar inför rådets utfrågning inför korsfästelsen.

Den handlar om att prata in saker i sitt liv genom att säga saker som Jag är ... stark ... Jag är ... snygg ... Jag är ... valfri positiv vokabel.

Vi såg en del av detta i tidig trosrörelse även i Sverige, men medan det succesivt retirerat ur kyrkorna har det blossat upp i det sekulära samhället och nu återvänt med kraft och slagsida.

Tro på dig själv! Du är bra! Du är en vinnare! Rensa bort de negativa tankarna!

Vi pratar nu inte om vanlig mental peppning, utan ett sätt att förhålla sig till livet där allt som är dåligt utesluts. Det finns inget utrymme för att känna sig nedslagen eller bruten. Och hellre då en halvlögn extra i spegeln formulerat i ett ”jag är...” istället för att konfrontera sina mörka sidor och finna äkta styrka i den svaghet som skapar det inre behovet av Kristus.

Låter det för bra för att vara sant, är det troligtvis det men kanske finns en särskild sårbarhet för den här typen av budskap i våra sammanhang.

Vi är välgödda på ord som ”Du är du och du duger”, ”Du vet väl om att du är värdefull” och ”Var den du är”.

Sådana här texter är snåriga att skriva eftersom alla ovan citerade fraser är bra, sanna i sig själva och är precis vad många ofta behöver höra. Det finns ett ofattbart underskott av uppmuntran i vårt samhälle.

Men jag tror vi behöver vara uppmärksamma på att inte fastna i lögnen att det är samma sak som att man är klar med den man är.

Även om din två-åring duger som hen är är det väl ingen som vill att en två-åring ska vara två hela livet? Tro mig om du inte vet hur det är att ha en sån.

På samma sätt bör det vara för en kristen. De tomma löften som både kommer från den hårddragna ”Du duger som du är-teologin”, liksom den sekulära framgångsteologin som har en liknande grund men fokus på att få allt du begär, är tankar som leder till stiltje, infantilisering, slöhet och besvikelse.

Jesus pekar på ett annat sätt att leva och tänka. En tro med gärningar, som Petrus uttrycker det. Där dina egna önskningar sammanlänkas med Guds kall över ditt liv.

Ta Bibelns historier om Jesus som exempel. Inte ens när han hade möjligheten att säga sitt ”Jag är ...” eller ”ja, jag är värdefull” och få all världens makt på köpet valde han den vägen. Under sina 40-dagars prövning där Jesus möter ondskan själv (som inte alls framstår som så ond) väljer han istället att bemöta svårigheterna med ett – ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”. Guds mun var det.

Att få vara den du är, värdefull, och ändå bli din fulla potential har inget med tankar och magiska formler att göra. Det är en fråga om var hjärtat finns.