Ledare

Den tunna linjen till sekterism

Willis Säwe var i mitten av 1900-talet en av frikyrko-Sveriges mest färgstarka personligheter. Hyllad av Björn Ranelid och Expressens legendariske chefredaktör, tillika Niklas Strömstedts pappa, Bo Strömstedt.

Willis var Chefredaktör för Pingströrelsens organ Evangelii Härold i 13 år. Han valdes ut att ta över som föreståndare i Europas på den tiden största frikyrka, Filadelfia Stockholm, efter grundaren Lewi Pethrus.

Två generationer senare står hans dotterdotter åtalad tillsammans med två pastorskollegor, som kanske den värsta sektledare svensk kristenhet sett danas i sina egna led. Det finns något viktigt i det sista, Åsa Waldau är inte skapad i ett Tolkienskt Mordor, hon är formad i det som borde vara det mest bördiga av själsjordar.

Nog har hon har en del efter sin morfar. Hon måste vara gränslöst färgstark, som fått människor att tro att hon är Jesu enda trolovade, och sedan agerat hov åt denna ”drottning” - accepterande de slag och hån som de i dimman de nu tittar ut ifrån, inser bara var misshandel.

Jag är ingen Willis Säwe-expert men Bo Strömstedt, som också kände honom, skrev vid ett tillfälle att han var en predikant som ”predikade evangeliet för att han själv behövde det”... ”Med sin eftertanke, sin ständiga undersökning av tron, var han ljusår från den auktoritära maktutövningen i Knutby.”

Medan Willis tycks ha verkat för sin församling, tycks Åsas önskan ha varit att församlingen skulle verka för henne.

Där finns en skiljelinje mellan församlingsgemenskap och sekterism. Med sekterismens definition att det gemensamma målet för en församling inte är de mångas bästa - utan snarare ett vidmakthållande av maktutövande till gagn för några få. Till vilket pris som helst, kyla inför församlingsmedlemmarnas smärta.

Tänk vilket arv Åsa kunde ha burit med sig. Istället lämnar hon med sina kollegor en uppbränd åker i Knutby, en tom församling, människor som plågats, utnyttjats sexuellt, misshandlats och till och med dödats. Allt i Guds och Jesus namn.

De kommer till er förklädda till får men i sitt inre är de rovlystna vargar.

Rättsprocessen får ha sin gång, ingen ska dömas på förhand. Som kyrka finns dock en dom med prefixet LÄR att ta vara på redan nu. Skillnaden mellan församling (eller förening) och sekt behöver inte vara större än en liten perspektivförskjutning. När den som var satt att tjäna istället mest vill bli betjänad, då bör varningsklockorna ringa.

 

 

Robert Tjernberg

robert.tjernberg@sandaren.se
0 Kommentarer
0 Kommentarer

Ledare

Mer inom samma ämne