Bättre kan frikyrkan, men också SVT

När jag träffade SVT:s Anna Lindman i Betlehemskyrkan i Göteborg i höstas, pratade vi om hennes kommande dokumentär. Frikyrkan kommer nog inte gilla den, sa hon. 

Nu har jag sett den, Gud som haver barnen kär. Själv tycker jag den har goda poänger. Men visst finns invändningar;

1. Det är problematiskt att säga "många" barn far illa i religiösa miljöer utan att ange en siffra. Jämfört med vad? Vilka sammanhang räknas? Hur många är de som inte farit illa? 
2. Det illa dolda antagandet att problem försvinner bara uppväxtmiljöerna inte är religiösa. Devisen "många" barn far illa kan säkert appliceras på de flesta sammanhang. 
3. Att bunta ihop sammanhang som EFS med Jehovas Vittnen skapar en märklig koppling för den som inte vet skillnaderna. Medan Jehovas Vittnen har en uppbygd struktur av extrem social kontroll är EFS en del av Svenska Kyrkan (där sex miljoner svenskar trots allt är medlemmar).

Det finns grader i helvetet, som Anna själv påpekar i dokumentären. Nog kunde skillnaderna klargjorts mer, eller enligt god journalistisk sed låtit företrädare stå till svars för hur det blivit så skevt.

Kanske kommer en uppföljare, vad vet jag, som utmanar narrativet att en gudstro i uppväxten alltid är sämsta alternativet. Studier från Harvard 2018 kom exempelvis fram till att kyrkbesökande unga uppvisade en större grad av välbefinnande i 20-årsåldern än jämnåriga utan vanan. Drivkraften att engagera sig socialt ökade med nära 30 procent och avhållsamheten från droger var markant större för gruppen. 

Med det sagt. De medverkandes berättelser är på allvar för all kyrklighet. 

För den inomkyrkliga diskussionen är de livsviktiga att ta till sig. Och det finns några konkreta saker som kyrkor redan idag kan samtala vidare kring.
* Risken med för unga ungdomsledare.
* Risken med att förtydligt dela upp ungdomsgruppen från den "vanliga" församlingen.
* Får tvivel och frågor tidigt ta plats? Pressas någon till att behöva känna sig tvungen till att ha en stark övertygelse i tonåren eller tidigare?


Frikyrkligheten, vi kan bättre! Detsamma gäller er, SVT.
 

3 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Roberth Johansson
Balanserad och bra ledare av Tjernberg! Övertoner och överdrifter bör ju alltid beivras, oavsett sammanhang. Och det kan väl ändå påminnas om alla de vittnesbörd som finns från frikyrkans värld där människor och hemmiljörer förvandlats positivt av upplevelsen av kristen tro.
Leif Nilsson
Frikyrkligheten kan bättre! Självklart! Framför allt måste vi göra upp med en förtryckande teologi och människosyn.
Christer Andersson
Detta säger Anna Lindman i ingressen till alla programmen. "Det här är berättelsen om alla de barn som tagit skada av den religion som deras föräldrar valt åt dem och de barnen finns överallt. De är uppvuxna i många religiösa sammanhang och de är många. Alla barn som växer upp i religiösa hem far inte illa men nu handlar det om de som gjort det. Nu skall vi lyssna till dem." Vet man ingenting om kyrkor så får man, enligt min mening, intrycket att detta gäller alla kyrkor och att problemet är utbrett. Användningen av orden "alla dem", "många" och "överallt" ger det intrycket. Problemet finns utan tvekan men det hade varit hederligt att på något sätt visa hur stort det egentligen är. Ett av programmen handlar om helvetespredikningar och där tycker jag kyrkorna måste tänka sig för. Jag minns från min barndom predikanter som tyckte att det var en bra metod att skrämma sina åhörare med Guds vrede. Tack och lov var det länge sedan jag hörde någon sådan. Skall man prata om straff och Harmageddon eller att man kan bli kvarlämnad bör man överväga att ha ha en 15-årsgräns.

 

Till minne