På 90-talet var Ulf Kristersson ordförande i Moderata ungdomsförbundet och argumenterade för en värld utan gränser. Så småningom tog Gunnar Strömmer över ordförandeskapet och drev då kampanjen ”Stoppa människojakten” där man krävde amnesti för gömda flyktingar.

Idag är nämnde Strömmer istället partisekreterare i moderpartiet som nu vill minska asylinvandringen med runt 70 procent samtidigt som man vill begränsa anhöriginvandringen, återreglera arbetskraftsinvandringen och återkalla medborgarskap. Som partiledare lovar den tidigare MUF-ordföranden Ulf Kristersson nu säkrade gränser iklädd jaktkläder. Detta samtidigt som flyktingfamiljer blir beskjutna av den europeiska gränspolisen.Vi har alltså gått från stoppkampanjer mot människojakt till jaktsäsong, inte minst för att jaga nya väljare.

På samma sätt argumenterar Socialdemokraterna, som vid 1:a maj brukar sjunga om den internationella solidariteten att gränsen redan är nådd och att ladorna är tomma. Därför stängde man 2005 den svenska gränsen och sänkte flyktingmottagandet till EU:s miniminivå. Samtidigt passade man på att slopa bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Ändå vill somliga socialdemokrater, däribland landstingsrådet Aida Hadžialić gå ännu längre och kopiera de danska socialdemokraternas flyktingpolitik.

Det är alltså ett parti som tillsammans med nationalister och högerpartier drivit igenom att den som bor i ett socialt utsatt område och begår ett brott skall kunna dömas hårdare än den som begår exakt samma brott men råkar bo någon annanstans. Det är samma parti som bestämt att standarden på flyktingläger skall vara så låg att de boende pressas att ge upp och lämna landet. Det är samma parti som röstat för den lag som gör det möjligt för polisen att ta flyktingars värdesaker som betalning för flyktingmottagandet. Det är samma parti som satt ett tak på antalet personer med utländsk bakgrund i bostadsområden och det är samma parti som lovat att förhindra flyktingar att alls komma in i Europa. Istället skall de låsas in på öar.

På den taktiken kan man möjligen vinna val men samtidigt förlora sin själ.

Men det luriga här är inte att man utvecklas eller byter åsikter när nya erfarenheter, möten och kunskaper ger anledning till det. Tvärtom är det hedersvärd, särskilt för politiker. Det är inte heller konstigt att Sverige går igenom och kanske förändrar regelverk utifrån den prövning av systemen som den så kallade flyktingkrisen 2015 innebar. Flyktingmottagande kan inte bara ske med hjärtat utan med tak över huvudet, mat för dagen, kläder på kroppen och tämligen ofta med stöd av kuratorer eller trauma-psykologer. Sådant kostar både tid och pengar.

Men för att ett partis förändring skall vara trovärdig och långsiktigt hållbar måste den vara förankrad i partiets ideologi och idé om samhället. Men när moderater och socialdemokrater ingår i gemensamt jaktlag efter sverigedemokraternas väljarbas är det knappast en gemensam idé som för dem samman. Om Moderaterna ville kunde de utveckla en migrationspolitik som var just moderat och inte en blek kopia av sverigedemokrater eller danska folkpartister. Då kunde de rensat i regelverken, ersatt bidrag till flyktingar med lån och underlättat arbetskraftsinvandring. Om Socialdemokraterna ville kunde de utvecklat en migrationspolitik där privata vinster i välfärden går tillbaka in i välfärden samtidigt som man byggde stabila system, ett nytt folkhem som rymmer fler. Men plötsligt klarnar bilden.

Det som pågår nu är inte bara en jakt på Sverigedemokraterna väljare, det är en jakt efter deras taktik. Nu skall inte gammal partidogmatik stå i vägen för valseger. Allt är till salu efter att man”lyssnat på väljarna” och ”svarar på våra frågor”. Det fanns en tid då sådant kallades för populism. Med risk för att låta reaktionär men det var bättre förr.