Sanna Marin är 34 år ung, statsminister i Finland och sensationell. Så till den grad att hon rent av blivit en världsnyhet.

Det är inte konstigt. Många samhällen genom historien har premierat ålder för ledande befattningar. Till och med i Gamla Testamentet talas ju om vitt hår som en vishetsmarkör.

De senaste åren har dock ett skifte skett, särskilt i Norden. Arbetslivet är det främsta exemplet. Företagen letar unga, vassa och kanske billigare medarbetare hellre än mer kravställande och ofta dyrare äldre.

Även i politiska partier tenderar många toppositioner numera att gå till yngre förmågor.

Det är de snabba omställningarnas tid som gäller och på många platser i samhället är det som att man räknar med att de äldre inte hinner med.

Att rasism och ojämställdhet förekommer i samhället är erkända problem. Om åldersrasism är det tystare - men att den finns tycks vara uppenbart när man lyssnar till vittnesmål bland 50-plussare som hamnar i en limbo av jobbsökanden - trots fantastiska CV:n.

Här bör vi göra vårt yttersta för att inte köra i diket åt vare sig det ena eller andra hållet.

Konklusionen bör vara att en Sanna Marin kan vara helt rätt vid 34, vilket jag tror hon är. Men minst lika bra om 20, 30 och till och med 40 år.

För övrigt är Lasse Svensson nu ungtuppen på 48 år bland de som föreslås till kyrkoledarroller i Equmeniakyrkan. Joakim Hagerius är 49 och Karin Wiborn 59. Hit verkar i alla fall ingen åldersrasism nått än.