Trots att hon har sjungit en del genom livet och skrivit sånger till SAU:s barnkörer, så har hon aldrig gett ut en skiva. Men på sin 55-årsdag tog Ulrika Lindman tag i den saken och släppte sin allra första singel.

– Det har varit jätteroligt för sångerna har fått så fin form. Jag känner verkligen att sångerna har fått de finaste kläderna,

Nu har även ett helt album släppts, skivan När jag bara är.

– Jag kände nu att det helt enkelt blivit så många låtar för vuxna som är inriktade på när livet är tufft, eller att man älskar någon som inte mår bra. Jag satt en kväll hemma och sjöng dem, och kände att det gav mig så mycket kraft, berättar hon.

Det fick Ulrika Lindman att kolla med andra om de också gillade låtarna, och hon fick så mycket stöttning att hon bestämde sig att gå vidare med dem.

– Min bror har en studio här i Mullsjö och i Stockholm, och när han fick ett återbud så gick det väldigt fort, berättar hon.

Sångerna på albumet är skrivna under en period på ungefär sju år och gemensamt för dem är att de är skrivna utifrån hennes egna upplevelserv. Upplevelser av att leva nära människor som inte mår bra, antingen i form av livshotande cancer eller djup depression.

– Det är sånger som är skrivna i både lycka och i stor sorg och frustration. När man lever någon med de sjukdomarna så är det en sådan berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Vissa låtar är jätteglada, för då har det varit en bra dag. Man är aldrig så glad som när någon man känner, som varit sjuk ,har blivit frisk, säger Ulrika Lindman.

– Det är ju livets alla dagar, även de fina, som finns där, men i sjukdom så blir det mera tydligt att livet också har dåliga dagar, fortsätter hon.

Men sångerna har också varit viktiga för henne personligen.

– Mitt sätt är nog att skriva. När man lever nära någon som är sjuk så är det lätt att själv gå under, men då har det varit som en ventil att kunna skriva om det. Både om mina egna känslor men också om det jag hört i deras frustration.

Med När jag bara är hoppas Ulrika kunna förmedla hopp, så att lyssnaren inte känner sig så ensam i sin tro och tvivel.

– Jag vill bara förmedla att de helt enkelt inte är ensamma och att det någonstans går att sätta ord på en bön som de kan be. Även om de inte kan be ”tack för att livet är bra” så kan de be om att bli hållna och ”håll ihop mig”.

Redan har hon fått kommentarer från lyssnare som blivit berörda av skivan, berättar hon.

– Det som framför allt gör mig så berörd är varje gång någon skriver till mig, både människor jag känner och inte känner, som berättar om sin kamp med psykisk ohälsa och att de lyssnat på sångerna. Det betyder mycket, för de är verkligen de som är mina hjärtebarn, säger Ulrika Lindman och fortsätter:

– Om det kan lätta deras börda i fem minuter så är det värt det. Det känns så meningsfullt.

Kanske kommer den nya skivan bara vara starten i den musikaliska karriären för Ulrika Lindman, kanske blir det inga fler sånger som ges ut. Men oavsett har hon fått prova massor av nya saker för första gången när det gäller att ge ut en skiva. Hon har därför tips att ge till andra som kanske också har låtar liggandes i en byrå där hemma och som väntar på att se dagens ljus.

– Ha någon som är uppmuntrande till hjälp. Det betyder väldigt mycket att man hittar en person som också tror på projektet ihop med en själv.