Hon flyttar ringarna mellan olika fingrar medan hon talar och ger ett väldigt ärligt intryck. Hon berättar om känslan av att inte helt passa in i den presterande tid vi lever i.

– Jag är en person med sinnena öppna hela tiden. Det är inget jag väljer, det är bara så. Det ger mig mycket inspiration, men jag kan också bli väldigt trött.

Karin Andelius är estetiskt lagd och hennes främsta konstnärliga uttryck är dans. Efter Danshögskolan jobbade hon bland annat med Efva Lilja, en av Sveriges mest betydande koreografer. Men dansbranschen var tuff och efter ett och ett halvt år slutade Karin helt.

– När jag dansar ger jag av min själ. Jag ville inte gå på auditions, jobba mig fram med armbågarna och sälja mig själv. Jag kände mig som boskap.

Hon började läsa teologi på Credoakademin istället. Året blev viktigt på många sätt och sakta kom lusten att dansa tillbaka. Danskarriär eller inte, dansen var ju hennes, en gåva från Gud.

– Dansen är där jag är med Gud. Det är en jättestark närvaro. När jag dansar befinner jag mig i en annan tid, Guds tid. Det är en ordlös bön, mystik, berättar hon och lyser upp.

Med stärkt tro och ny danslust fick hon kort därpå vara med och bygga upp en förberedande dansutbildning på Kaggeholms folkhögskola. Vid sin sida hade hon Linda Gribbe, som liksom Karin älskade estetik och att se och uppskatta det vackra.

– I den kyrkliga kontexten kan jag nästan uppleva det skamligt att tycka om det ytliga. Men för mig är skönhet och att ha det vackert runt omkring mig något som tar mig vidare. På djupet. Det är nåd, som att jag får en smak av Guds gränslösa godhet.

2015 startade Linda och Karin smyckesföretaget Andeliusgribbe. Från start ville de lägga produktionen i Sverige och göra gott på olika sätt. Till exempel går 40 procent av försäljningspriset i kollektionen F-piece till organisationen Voice for girls som anordnar läger för flickor i Indien. Hittills har 600 flickor fått lära sig mer om sina rättigheter och om sexuell hälsa tack vare Andeliusgribbe. Företagets alla smycken ska uppmuntra till jämlikhet, solidaritet och mod och när Karin gick igenom en skilsmässa för fyra år sedan, var dessa ord vägledande och viktiga i processen att gå vidare.

– Jag var i ett stort behov av stöd och fann det främst i mina kvinnor. Det fanns en sån kraft och ett sånt djup i dessa vänskaper. Jag har successivt upptäckt att kvinnor är såna vinnare!

Karin skrattar, men menar allvar.

– Jag tror att kvinnor har mycket att lära mansvärlden, där jag upplever att det finns mer av prestation och maktspel. I systerskapet finns en mer naturlig jämställdhetstanke, man lyfter varandra. Umgänget är varmt och världsförbättrande.

Karin är en ärlig, grubblande person. Hon drömmer om frid och balans mellan livets olika delar och börjar varje dag med att be och läsa Stinissen. För Karin är det viktigt att vara sann sina värderingar och låta det få konsekvenser. Till exempel drog företaget sig ur det planerade samarbetet med Isabella Löwengrip.

– Både jag och Linda hade ont i magen och kände att vi inte kunde göra det. Hon flyger hit och dit och det känns som att hon inte tar ansvar. Ansvar som är så viktigt för oss.

– Istället bärs smyckena av bland annat Molly Sandén, Sanna Lundell och Alice Bah Kuhnke.

Förutom att dansa och designa läser Karin teologi på EHS. För tio år sedan fick hon en stark upplevelse i duschen, där alla framtidsfrågor landade i att hon skulle bli pastor eller präst.

Din pappa är musikern och låtskrivaren Bengt Johansson, som också arbetar som pastor.

– Ja teologi och konstnärskap har alltid gått hand i hand i min familj. Pappa är en förebild och en jätteviktig del i att jag går den här vägen. Han är den i familjen som jag vänt mig mest till sen jag var barn.

Familj ja. Trots att Karin är teolog, dansare och designer är hennes största kall något annat.

– Min främsta identitet, mitt viktigaste uppdrag är att vara mamma. Den där djupare relationen som man får med sina barn, får man nästan inte med någon annan. Man delar livet i allt. Jag älskar det.