Kultur & Teologi

Homohatet i det kristna Uganda

I nya boken Fundamentalisterna berättar journalisten och författaren Annika Hamrud om våldet mot homosexuella i Uganda. Och om predikanterna som spär på det dödliga hatet.

Annika Hamrud har tidigare skrivit om såväl homosexuella som hat. I sin senaste bok Fundamentalisterna kombineras de två ämnena i en berättelse om hat, tortyr och de kristna kyrkornas roll. Hon har träffat pastorer såväl i Uganda som i USA och Sverige. Och hon har gjort många intervjuer med människor som drabbats av våldet.

Det tog Annika Hamrud fem år att göra boken.

– 2014 kom nya lagar i Uganda som innebar livstidsstraff för homosexualitet. Det väckte uppmärksamhet i Sverige. Jag hade förstått att det fanns HBT-aktivister i Uganda och jag hade träffat en del svenskar som försökte stötta dem. Men här fanns ingen ingen kritik mot kyrkornas och regimens agerande.

Sedan ett drygt decennium hade framför allt amerikanska evangelikala kyrkor etablerat sig i Uganda. I deras retorik fanns en stark homofobi. Den vann gehör hos befolkningen. Här har den djupt troende befolkningen stor respekt för pastorer och präster och den engelska kolonialtidens viktorianska ideal lever kvar. Resultatet är att homosexuella inte anses vara människor. Eller besatta av onda demoner. Vilket leder till bestialisk grymhet mot den som avviker från den heterosexuella normen.

– Ett bibelord som används ofta är ”människor med dött hjärta” eller ”halvdöd”. Många tror att demoner måste drivas ut på ett ritualistiskt och mycket grovt sätt, säger Annika Hamrud.

I boken får läsaren följa de HBT-personer Annika Hamrud fick kontakt med och kunde intervjua. Berättelserna är bitvis fruktansvärt otäcka. Människor har våldtagits, torterats, drivits på flykt och fått sina hus nedbrända. De har uteslutits ur familjen, församlingen och samhället.

För Annika Hamrud har det inneburit många, långa och svåra intervjuer med traumatiserade och rädda människor. En del lever i dag i säkerhet medan andra lever kvar i ständigt hot.

– Alla berättelser var svåra, men på olika sätt. En var svår att få bekräftad. Jag fick åka till Kongo för att få alla pusselbitar. I ett fall lärde jag känna en kvinnas barn och deras öde berör mig starkt. Och Freds berättelse slet sönder mitt hjärta, säger hon.

Hon har också deltagit i gudstjänster där pastorer predikar hat.

En fråga som gång på gång ställs i boken är varför hatet får så våldsamma konsekvenser och varför det riktas just mot HBT-personer.

– Det finns ett behov för makten i Uganda att befolkningen har en gemensam fiende. HBT förknippas i Uganda med liberalism och väst, förklarar Annika Hamrud.

Detta läggs ihop med att den kristna högern i USA led svåra motgångar under Obamas presidenttid. En del ansåg att USA var förlorat och började vända sig ut i världen för att sprida sina konservativa värderingar.

– Uganda är ett lätt land att åka till, alla pratar engelska. Det är ett tryggt land för den som är vit, konstaterar Annika Hamrud, som aldrig kände sig hotat eller rädd i landet.

– Nej, för mig som vit finns inget att vara rädd för.

Hon var inte heller rädd när hon besökte kyrkorna i Uganda. Men hon var aldrig där i egenskap av journalist, det hade blivit för svårt att ens komma in i landet.

– Jag gick bara dit. Jag gjorde likadant i Sverige och USA. Jag ville höra vad som sades i predikningarna. Hatet finns där men det dominerar inte gudstjänsterna. Hit går även en del av mina informanter för att få tröst och lovprisa Gud.

De kyrkor som nämns i boken, och som också finns i Sverige är Hillsong, Citykyrkan och International house of prayer, IHOP. De samarbetar och ger bistånd till systerkyrkor i Uganda. Predikanter från Uganda har bjudits in till svenska kyrkor och konferenser för att tala.

Annika Hamrud är kritisk till att kyrkornas samarbeten inte uppmärksammas mer i Sverige.

– De ger dessa kyrkor i Uganda pengar så att de kan fortsätta sitt arbete och de skickar sina ungdomar på konfirmandresor dit. Jag tycker inte de ska samarbeta med människor som förespråkar dödsstraff för homosexuella.

Nyhetsrapportering om situationen för HBT-personer i Uganda saknas inte. Ändå är det få som reagerar när till exempel pastor John Mulinde, som ledde stora bönemöten för de nya antigaylagarna i Uganda, bjöds in att tala i Citykyrkan.

Annika Hamrud tror att det beror på att fokus ligger på islamistisk fundamentalism i den svenska debatten.

– Människor har svårt att föreställa sig hur illa det är i det kristna landet Uganda. Jag vet att det är dödsstraff på homosexualitet i islamistiska diktaturer, men det förringar inte vad som händer i Uganda. Många i landet är rädda för ett folkmord på HBT-personer. Det skulle inte räknas som ett folkmord eftersom FN inte räknar HBT som en folkgrupp. Men ett folkmord är vad jag och många andra skulle kalla det.

 

Det finns ett behov för makten att befolkningen har en gemensam fiende. HBT förknippas i Uganda med liberalism och väst.

Fakta:

Hanna Wallsten

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Kultur & Teologi

Läs vidare