Vilka andra personer kan man skymta där i min blick?

40-årskris eller inte, Linda Andersson har begåvats med en ny uppmärksamhet där livets konturer blivit både skarpare och otydligare på samma gång.

Jag tror, att om det finns något som kallas 40-årskris, då är jag där. Det är två år kvar tills jag fyller 40. Men jag har blivit upplyst om att en sådan kris kan pågå under ett ansenligt antal år, både före och efter bemärkelsedagen. Jag sitter i en liten eka. Mitt lilla liv. Och gungar på det stora havet. Det stora Livet.

Runt nyåret började jag bli mer och mer medveten om den där ekan. Och havet. Jag började se och känna saker som jag inte tror mig ha sett och känt förut. Glipor och kvistar i träet, skiftningar i vattnet. Jag la mig ner och blev uppmärksammad på himlen ovanför mig. Molnen. Fåglarna. Solen. Kände nederbördorna på ett tydligare sätt. Började leta efter horisonterna. Och jag kände att allt runtomkring växte och blev så stort.

Jag har varit medveten om hur stor världen är och hur liten min lilla eka är tidigare. Men det blev så där overkligt tydligt för mig. Saker i livet, som tidigare gått mer eller mindre obemärkt förbi, blev tydligare, skarpare. Trubbiga föremål blev vassare. Små rörelser lämnade stora svallvågor. Konturer blev både skarpare och otydligare.

Mitt i detta så fick jag nästan lite svindel. Det kanske hör ihop med 40-årskriser. Jag vet inte. Kanske är det den känslan som är själva krisen. Men för att bemästra den svindlande känslan, av hur stort allt runtomkring är, så började jag, omedvetet, fokusera mer på den närmsta omvärlden.

Och jag började då att tänka på hur jag och den stora världen med horisonter långt borta, hänger ihop. Hur kommer det sig att just jag sitter här. Och tänker som just jag gör. En spegelblank dag slängde jag ett öga ner i vattnet och såg mig själv i ögonen och började undra hur det kommer sig att just jag ser ut som jag gör. Vilka andra personer kan man skymta där i min blick? I mina ansiktsdrag, i mina kroppsrörelser.

Det sägs att jag är lik min farmor till utseendet. Jag har aldrig träffat farmor. Något jag inte funderat så mycket över förut. Men nu har jag börjat tänka på henne. Vem hon var. Om vi är lika även till sättet. Tänkte hon som jag. Kände hon som jag. Hon mötte sina vägval och livsfrågor. Jag möter mina. Har vi handlat lika? Känt lika? Jag bannar mig själv för att jag inte blivit nyfiken tidigare. När det fanns fler att fråga. Fler som mött farmor.

Tanken att jag är formad av någon jag aldrig har mött. Tankar, känslor, åsikter, reaktioner som jag har ärvt. Den är ny för mig. Och spännande. Lite skrämmande. Ljus och mörker som andra i min familj har mött. För hundra, femtio, tio år sedan. De påverkar mig här i dag. Gör mig till de delar av mig som jag är stolt över att vara. Och de jag önskar inte var jag. Jag undrar om någon kommer att spegla sig en dag, och tänka att det finns delar av mig, där i blicken. Vilka delar av farmor ger jag vidare. Vilka avtryck ger jag.

Linda Andersson

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.