2

Våga snällism och politisk korrekthet

Inspirerad av Marcel Prousts fantastiska romansvit På spaning efter den tid som flytt blickar jag ibland tillbaka. Det är dock inte folkhemmet med sina höga ambitioner och dunkla experiment som jag saknar. Inte heller längtar jag till fornstora dagar då ärat ditt namn flög över jorden. I stället tänker jag på den tid i Sverige när våra företrädare i riksdag och regering tävlade om att försvara asylrätten, feminism, samkönad kärlek och ett globalt klimatansvar. I klartext saknar jag vår politiska korrekthet men ”det får man väl inte säga i det här landet längre”.

Det mariga med nostalgi är att det riskerar att försköna. Nog fanns det fläckar på duken, men vi gick ändå en annan väg. I dag har vi slagit in på en oupplyst bakgata där smädandet av godhet blivit en dygd och där maktens tävlingsgrenar heter kast med liten asylrätt, hoppa lägst och orientering mot det politiskt korrekta.

När Ny Demokrati satt i riksdagen förändrades debattklimatet i plenisalen. Obscena gester varvades med konspirationsteorier och önske-mål om att lejon borde äta afrikanska barn. Samtidigt stacks flyktingförläggningar i brand och en laserman sköt ner icke-vita på öppen gata. Den som sade emot var bara politiskt korrekt. Nu när de är tillbaka genom Sverigedemokraterna är tonen återigen hårdare, konspirationerna flödar och flyktingboenden brinner ner till grunden. Och även om det är dessa partier som sätter stenen i rullning är de andra partierna inte fria från skuld. 

I Folkpartiet övergav man den så kallade snällismen för en kravretorik mot de mest utsatta.

I Socialdemokraterna bytte man ut gamla slagord om internationell solidaritet för att kunna utvisa apatiska flyktingbarn. Efter några år av öppna hjärtan gräver Moderaterna i dag fram gamla krav om en strängare invandringspolitik och i regeringsställning sålde Miljöpartiet sin själ för sex ministerplatser och en flygbladskampanj mot rasism. Politiker från höger till vänster kunde fokusera på att stoppa kriget i Syrien istället för att stoppa dem som flyr därifrån.

När de goda krafterna inte bara låter sig påverkas utan också anpassar sig får vi vår första förskjutning.

När sedan nyheterna på SVT rubricerar nazistdemonstrationer som asylkritiska och låter debattprogrammen handla om ”hur mycket invandring Sverige tål” har vi en andra förskjutning. Men det duger inte att skylla på varken sverigedemokrater, etablerade partier eller media. Vi har alla ett ansvar för hur vi talar med och om varandra.

Om man slår upp ”politisk korrekthet” i Oxford Dictionary förklaras det med ’att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper.’ Hur kan det någonsin vara något negativt?

Ett första steg är att alltid tänka källkritiskt och att ta ansvar för det vi sprider vidare. När vi nyligen ”firade” första april fylldes våra sociala medier som vanligt med rövarhistorier om allt från margarin till migration. Men till skillnad från när jag var liten och vi förväntades spela med i skämten valde vi nu att ifrågasätta och avslöja felen som vore det en källkritikens dag.

Låt oss påminna varandra också på årets övriga dagar att sajter som Avpixlat aldrig är ett seriöst alternativ till någon föreställd mediekonspiration utan en luftventil från hatets kloaker och ett dåligt aprilskämt. Låt oss våga tänka kritiskt, våga snällismen och våga följa Den gyllene regeln. Den är både mångkulturell och typiskt politiskt korrekt.

 

 

Philip de Croy

2 Kommentarer
Thorsten Schütte
Håller med Din analys, Philip. Däremot tror jag att ordet "politiskt korrekt" är för förbrukat och missbrukat för att kunna återerövras, vi får hitta på något bättre.
Peder Nielsen
En i högsta grad politiskt korrekt krönika. Gäsp.