En sommar var min fru och jag på museum. Åh, tänker kanske någon, är de så kulturella? Nej, det är vi inte, men museet hade både AC och toaletter.
Väl innanför dörrarna fångade en utställning våra ögon. Museum Of Failure (Misslyckandenas Museum). Utställningen visade upp misslyckade uppfinningar som gjorts som tex plastcykeln, Coca Cola med kaffesmak och googleglasögon. Vi gick där och skrattade lite åt alla gånger som människor haft otur när de tänkt.
Där fanns också historier om flera andra uppfinningar som börjat som misslyckanden. En av dessa fastnade i mitt minne. Det var berättelsen om en svensk man som ville tillverka amerikanska marshmallows. Han gjorde försök efter försök men fick inte till marshmallowns fluffighet. Jag ser framför mig hur han slog pannan mot bordet i frustration och besvikelse över alla misslyckade försök. Tills en dag då en av hans anställda sa: ”Jag fattar att det inte blev som du tänkt, men det går att använda. Det där du gjorde nu liknar den italienska sportbilen Bugatti, och smaken på den är ju faktiskt ganska god.” Framför sig hade de den första Ahlgrens bilar. Där var ett misslyckande som blev till något riktigt bra. En annan sommar var vi i Rom. När jag stod framför den mäktiga Peterskyrkan minns jag att jag tänkte: Tänk om Petrus hade vetat att han skulle få en så stor och vacker kyrka uppkallad efter sig, trots det som hände den där påsken. Då när Petrus tog stora ord i mun och lovade Jesus, att han minsann skulle ge sitt liv för honom. Jesus svarade Petrus att förnekelsen över att ens känna till honom skulle om bara några timmar vara ett faktum. Mycket riktigt. Det visade sig vara för svårt för Petrus att stå upp för Jesus den där natten. När tuppen gol måste väl ändå Petrus besvikelse över sig själv, och kanske även självhatet, sköljt över honom. Han hade inte levt upp till vad han lovat och på så sätt misslyckats totalt.
Berättelsen slutar som tur är inte här. Petrus fick träffa Jesus igen. Kanske tänkte Petrus då att hans förtroendekapital gentemot Jesus var förbrukat. Andemeningen i det Jesus sa till Petrus den där gången var som jag tolkar det: Det blev inte som du tänkt, men jag vill använda dig.
Petrus fick upprättelse och han blev oerhört viktig i den tidiga kristna kyrkan. Trots, eller kanske rättare sagt, tack vare sitt misslyckande. (Till och med så viktig att en av världens största kyrkor är uppkallad efter honom). Vad hade hänt om Petrus, efter sitt misslyckande med att stå upp för Jesus, hade skämts så mycket att han gått sin väg. Om han hade, vilket är en ganska normal reaktion när vi misslyckats, gett upp och låtit besvikelsen styra.
I Bibeln och i kyrkohistorien finns det fler berättelser om hur människor misslyckats och hur det ur misslyckandet kommit något gott.
Så - nästa gång du stoppar en Ahlgrens bil i munnen, eller tar penicillin, eller skriver på en post-it-lapp, tänk då att allt detta från början varit misslyckanden som blivit till något bra. För att sedan när ditt eget misslyckande slår till och du vill dunka pannan hårt i bordsskivan påminna dig själv om Petrus och de andra berättelserna. Och jag hoppas att du hör rösten som säger till dig: Det blev inte som du tänkt men det går att använda.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR