Stark som döden

Han blev påläggskalv inom rörelsen, drev en hemsida och sände radio i vit makt-rörelsen regi. När det blev dags för college valde han lite otippat en liberal skola i Florida. Väl där höll han en väldigt låg profil. Ingen visste något om hans bakgrund. Han började umgås med ett litet gäng i sin studentkorridor. De såg zombie-filmer ihop. En i gänget var från Sydamerika och en var ortodox jude.
 

Efter ett år tog Derek ett uppehåll för att åka till Tyskland och studera. Medan Derek var i Tyskland var det någon på hans college i USA som upptäckte hans vit makt-koppling. Detta avslöjades i en mailtråd på universitetet. Det blev minst sagt stor uppståndelse.
 

När Derek återvände till sitt college blev han stigmatiserad. Han kunde inte längre bo på skolan. Han drog sig undan, och fick på så sätt vara hyfsat i fred. Men internettråden om honom blev längre och längre. Han umgicks inte med någon.
 

Under hela den här tiden funderade hans judiske vän, Matthew, från zombiegänget, på hur han skulle förhålla sig till den nya informationen om Derek. Att Derek inte bara passivt delade vit makt-rörelsens åsikter, utan var en av ledarna.  De hade inte hörts av sedan nyheten briserade. 
 

Matthew hade inga judiska vänner på skolan, men varje fredag bjöd han hem kompisar till ett sabbatsfirande. En dag bestämde han sig för att skicka en inbjudan till Derek. Derek accepterade. Och sedan fortsatte han att komma. Vecka efter vecka återkom han till sabbatsfirandet.

För att göra en lång historia kort: Efter ungefär ett år av sabbatsmiddagar, och lugn och stilla kommunikation med dem som han träffade där, tog Derek avstånd från vit makt-rörelsen.
 

Jag tror inte att detta hade hänt om hans judiske vän hade bestämt sig för att handla annorlunda. Han gick ”high” när Derek gick ”low” (för att citera Michelle Obama). Kanske är det detta som är att vända andra kinden till.
 

En vän till mig var nyligen i Tokyo. Hon berättade om den vänlighet hon mötte där. Hon gav flera exempel, men det som fastnade var att det ofta var någon som vikt in toalettpappret till en liten trekant på offentliga toaletter . Sådär som de brukar göra på hotellrum. De ville helt enkelt göra fint till den som kom efteråt. Jag blev så uppmuntrad av det. En liten gest som tar tre sekunder att genomföra och som skapar ett leende på läpparna hos den som kommer efter. Jag vek en liten flik på toapappret när jag åkte hem med X2000 sedan.
 

I morse blev jag påmind om ord ur Höga visan. Inte som vackra, poetiska ord som flyter förbi när vi är på bröllop. Utan som ord och inga visor. Som förhållningssätt, brandtal och framtidstro. ”Ty kärleken är stark som döden”. Och så nästa strof: ”Dess längtan är obetvinglig som dödsriket”. Det är min längtan också. Stark! Jag längtar efter en ny ton på vår jord. Kärlekens. ”Dess glöd är som eldens glöd, en Herrens låga är den”. Jag börjar nästan pumpa med knytnäven. ”De största vatten förmår ej utsläcka kärleken, strömmar kan ej dränka den.”
 

Ge inte upp. Jag tror att det är sant. Jag tror att vi förändrar världen genom stora och små gester av kärlek och omtanke.  Vi behöver bara börja. Nu börjar vi. Vi gör det!