Var är ni, kyrkan? Ser ni hur religionen står under attack i samhällsdebatten?
Jag var på fotboll i veckan, en ganska sömnig match i Göteborg. Publiksiffran ropas ut, ”10 757 personer”. Otroligt ändå. Det är flera procent av stadens befolkning som samlas här inne. Börjar räkna på hur många kyrkan samlar. Googlar. Hittar Svenska kyrkans statistik. Enligt den fick de 3,7 miljoner besök till söndagsgudstjänster 2018. Allsvenskan fick drygt två miljoner besök.
I snitt går alltså 71 000 svenskar på gudstjänst varje söndag och då är inte frikyrkorna, katolikerna eller de många nya ortodoxa kyrkorna som växt fram, medräknade.
Var är ni?
De senaste veckorna har era röster behövts.
I takt med att invandringsvågen övergått till integrationsvåg har kritiker bytt taktik. Främlingsfientlighet har nu blivit religionsfientlighet. Nu är det inte längre etnicitet det är fel på, utan religion och i synnerhet islam. Därför är varje tecken på religiös utövning ett rött skynke.
Flyktingar antas inte längre fly från religiös extremism, utan importera den. Uppfattningen tar sig allt värre uttryck. Sjalar som är frivilligt eller kulturellt burna av muslimska kvinnor, slits bort av arga män – mitt på dagen, mitt i stan. Eller som nu senast: Fotot på en muslimsk busschaufför. Han hade dragit igen gardinen på bussen under sin rast, krupit upp på knä på ett säte för att be. En passagerare ville annorlunda, bankade och ville bli påsläppt under hans rast. Fotade den bedjande muslimen och såg till att den publicerades på nätet. Det blev bränsle till en religionshatande debatt. Det spelade ingen roll att bussens företag förklarade att bönen var i sin ordning, att han var på rast. Det moderata trafikrådet markerade mot chauffören, en riksdags-
ledamot jämförde bönen med att spela vit makt-musik och konstaterade att det är ”djupt olämpligt att ha religiösa ritualer”, oavsett rast.
Det här är inte en text till försvar för islam, det här är en fråga till alla de miljoner kristna som tillhör landets majoritetsbefolkning:
Vad gör ni?
Visst förstår ni konsekvensen av om samhället slutar tolerera religiösa uttryck i offentligheten? En sådan kritik gör inte skillnad på religion. När får du sträcka händerna, när får du böja knä? När får du be högt, evangelisera på gatan, sjunga, eller – för all del – tala i tungor? Det går att anta att nästan 100 000 svenskar går på gudstjänst varje helg.
Var hörs ni?
Jag förväntar mig ingen kyrka som, likt fotbollen, kastar av sig tröjorna eller brölar ramsor från kyrkläktaren. Men jag hoppades på en kyrka som höjde sin röst i en debatt som försöker tvätta Sverige fritt från individens rätt till religiösa uttryck.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR