Det är superviktigt att vi bryr oss. Att vi diskuterar, röstar, protesterar, stöttar och engagerar oss i olika frågor och för människor som saknar rättvisa och röstresurser.
Men tänk att det på ett ställe i Nya testamentet står: ”Än sen?” Orden är skrivna av Paulus, av alla människor. Han som stormar och skäller rätt vad det är när människor försöker förminska friheten för folk. Och det är inga småpotatisar han kommenterar på det sättet. Han berättar om människor som är avundsjuka och ställer till bråk. De talar om Kristus med fel motiv för att göra livet surt för Paulus som sitter i fängelse. Det han beskriver är alltså ren synd. Men så kommer de chockerande orden: ”Än sen? Falska eller hederliga syften – i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över.” (Fil 1:18)
Jag tror med Paulus att den enda rimliga hållningen ibland är just ”Än sen?” och att vi skulle må bra av lite mer ”Än sen-teologi” i kyrkan.
Rent historiskt är det lätt att se. Här har ett ungt par blivit med barn fast de inte är gifta – än sen? Nu får vi stötta och hjälpa och välkomna barnet. Här ligger en nyomvänd stupfull i diket – än sen? Man blir inte genomfrälst över en natt, nu får vi hjälpa honom upp och låta honom förstå att nåden räcker även för detta. Här är en ung kvinna som klippt håret – än sen? Nyss förde hon en arbetskamrat till tro på Jesus.
Själv ”upptäckte” jag bibelordet när jag satt i en arbetsgrupp som utredde om personer i en homosexuell relation kunde ordineras till pastorer. Jag vågade då inte tänka tanken färdigt, men den fanns där: Än sen? Kristus blir ju ändå förkunnad och människor kommer till tro. Vad kan vara viktigare?
Det finns så många frågor där vi aldrig blir överens, och så mycket som vi inte förstår. Vi kan välja att diskutera inomkyrkliga frågor tills vi själva och församlingen dör, allt medan världen går under och människor går förlorade. Alternativt skulle vi kunna ansluta oss till ”Än sen-teologin” och förkunna evangeliet till människors frälsning och befrielse trots att vi inte är överens i allt.
Efter min förra krönika (Sändaren 35/2019) skrev någon: ”Predika aldrig mer!” Tydligen tyckte han att jag var obiblisk, och det måste man ha rätt att säga och diskutera. Fast slutklämmen kunde ha varit: ”Du har fel, men det gläder mig ändå att du predikar Kristus!”
En som verkligen kunde visa prov på ”Än sen-teologi” var P P Waldenström. Dopfrågan var den tidens stora vattendelare. Han var en av de allra ivrigaste barndöparna, men menade att när Kristus verkar trivas lika bra hos baptister som hos lutheraner är det bra konstigt att de inte kan trivas tillsammans. Att ha rätt försoningslära var också oerhört centralt för honom. Men han kunde ändå säga om en person att denne nog hade en annan försoningslära, men att det var ganska oviktigt i jämförelse med själva huvudsaken, nämligen att Guds ord predikas så att människor kommer till tro.
Kort sagt: Fortsätt att ta ställning och göra din röst hörd! Bli inte likgiltig, oengagerad eller obiblisk! Men kom ihåg att även ”Än sen” står i Bibeln. Så fundera på om det för evangeliets skull finns situationer där det kanske mest bibliska är att utbrista i ett heligt och befriande ”Än sen?”
RUNE W DAHLÉN
LÄGG TILL NY KOMMENTAR