Sätt in sanningens serum i tid

Meningen låter mycket bättre på engelska än på svenska, så den får stå så. Och den syftar förstås på den första lögnen i Bibelns världshistoria – yttrad av ormen i paradiset i dess luriga spel, som skulle få Eva och Adam att smaka den frukt de förbjudits att äta.

”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?”, säger ormen till Eva, med en förrädisk glidning på halvsanningens bananskal. Nej, förbudet gällde bara trädet i trädgårdens mitt, korrigerar Eva – dess frukt är dödlig, har Gud sagt.

Likafullt dröjer det inte länge innan både hon och Adam ätit av den förbjudna frukten, sedan ormen försäkrat att de inte alls kommer att dö, utan tvärtom få en klarare syn på hela sin verklighet och en förmåga att skilja gott från ont.

Hur det gick med den saken kan verkligen ifrågasättas, när vi dagligen ser hur serpentiner av falska nyheter slingrar sig runt i datanätens maskor, precis lika luriga i sin förrädiska sanningslikhet som ormens påståenden i paradiset. Det är ju just genom denna egenskap, att de ”bär sannolikhetens prägel”, som de falska nyheterna tar sig så lätt in i våra sinnen. De ser ut som de pusselbitar vi är vana vid, men när de sätts samman bygger de en bild som fjärmar sig allt mer från den sanna verkligheten.

Att vi som befolkar jorden i dag skulle ha större förmåga att skilja en osannolik saga från en sann utsaga än våra förmänniskor i Genesis hade, innan de åt av frukten som skulle skärpa deras blickar för vad som var gott och ont – ett sådant påstående hamnar definitivt högt på de fejkade sanningarnas topplista.

Vad ormen syftade till med sin verbala verklighetsförfalskning var förstås att vända bort Eva och Adam från deras utstakade väg. I dag produceras dylikt både i obskyra ”fabriker” i det mörka fördolda, och i hus med ljusa fasader. Även nu med syftet att förvrida och förvirra, för att få människor att röra sig i andra riktningar. Med ett slags målstyrd planlöshet skapas oreda, undergrävs förtroende och tillit – från människa till medmänniska, i medborgares förhållande till samhällssystem och gemensamma institutioner.

Att formulera ett allomfattande recept för hur man känner igen och desarmerar de fejkade sanningarna låter sig inte enkelt göras. De placerar sig ju när det gäller sakligt budskap längs hela skalan, från de till synes harmlösa till de dödligt förrädiska.

Men man måste sätta in dem alla i ett sammanhang. Och det finns en varningssignal att lyssna efter: den väsande underton av misstänkliggörande och intolerans som frammanar rädsla snarare än nyfikenhet, som målar fiendebilder snarare än nya vänskaper, som tar fasta på missförstånd och tillkortakommanden snarare än att bygga broar av förståelse.
Det är en oförblommerad giftspridningsprocess som pågår, både på samhälls- och individnivå. Och även små doser av förgiftande stämningar kan till slut fylla hatets bägare. Om inte sanningens serum sätts in i tid.