Sängar jag minns

Om jag någon gång skulle skriva en memoarbok kunde den heta Minns du sängen? Under så många år har jag rest på församlingshelger, före-
läsningar, konferenser och läger så att jag nog upplevt fler sängar än de flesta andra. Tänk så många härliga familjer jag fått gästa, som generöst öppnat sina hem och erbjudit det bästa de har i sängväg.

Kanske handlar det om att få skörda vad tidigare generationer sått. Det berättas nämligen om min farmor och farfar hur de för hundra år sedan tog emot gästande predikanter i sin lilla trerummare på vindsvåningen mitt i Åmål. Och inte bara predikanter som skulle till deras egen församling utan också till Frälsningsarmén som låg i samma kvarter.

Alla sängar jag fått låna har inte varit lika bra. Jag minns den gamla bäddsoffan där spärren gått sönder så jag fick locket i huvudet frampå småtimmarna. Och bädden som luktade parfymerat tvättmedel så att jag inte fick en blund i ögonen. Och tvärtom, när församlingen hyrt ett hotellrum där madrassen var så inpyrd med rök så att det stod som ett moln så fort jag rörde mig. Gästrummet där det small till i en garderob när musfällan slog igen och musen skrek var lite speciellt. Friggeboden där jag skulle ligga på en träsoffa med en filt som madrass var ingen större hit. Och jag minns rummet där det var så kallt så jag fick bre på mig trasmattan. Och gästrummet i kyrkan där tonåringarna brakade in i grannrummen frampå småtimmarna och slog i skåpsdörrar och lådor – först på morgonen upptäckte jag att det var tjuvar som stulit allt av värde.

Roligast var nog tältsängen som vek sig på mitten så fort man satte sig i den. Till slut fick jag lägga mig på en bänk intill och försiktigt rulla ner i sängen. Och tänk husvagnen som jag fått låna där jag skulle skapa en bädd av lösa dynor – jag fattar fortfarande inte hur det skulle gå till.

Men de allra flesta sängar har varit fantastiska. Jag har fått sova i gästrum, sommarstugor, predikantrum, friggebodar, hela villor alldeles för mig själv, scoutlyor, gillestugor, rum för resande, jungfrukammare, andaktsrum, vandrarhem, källare, expeditioner, finrum, kyrksalar, sommargårdar, logement, kök och barnrum.

En riksevangelist som hette Josef Roth fick också låna många sängar. Men det hände att han på väg från ett möte träffade en hemlös och i solidaritet lade sig på golvet bredvid gästsängen, för att i någon liten mån dela en annan människas livsöde.

Under flyktingkrisen 2015 gick jag ofta ett varv på Centralen i Stockholm och kände en djup inre glädje över alla dem som skulle få en sängplats i Sverige. Jag visste ju av erfarenhet att det fanns massor av lediga sängar i det här landet, och plötsligt fanns massor av flyktingar som saknade husrum. Sedan kom det stora sveket då människor skickades tillbaka. Och nu mådde de sämre än innan, för nu hade de fått se en skymt av det goda, fria, trygga livet men fick inte stanna.

Nej, det blir inga memoarer för min del. Men om någon vill låna mitt förslag på titel går det bra. Kanske kunde det bli en bok med intervjuer av flyktingar som varit i Sverige men tvingats iväg för att vi fegade ur: Minns du sängen – i det som skulle bli ditt nya hemland? Förlåt att du inte fick behålla den!

 

RUNE W DAHLÈN

 

0 Kommentarer