Vem har lärt mina barn att simma? De har aldrig gått i simskola, ändå kan de simma. Vi har förvisso badat mycket tillsammans sedan de var små, så en rejäl skopa vattenvana har de fått med sig, men vi som föräldrar kan nog ändå inte ta åt oss äran för att de nu är simkunniga. När vi befunnit oss i vattnet har jag märkt hur uppmärksamheten snart dragits mot de mer jämnåriga badande barnen. Varje avgörande steg mot att bli en simmande individ har tagits då viljan att kunna göra samma sak som ett annat barn varit starkare än rädslan för vattnet.
Att formas som människa är att se och efterlikna andra.
Om det är någon gång jag inser hur djupt förankrad jag är i kyrkans olika uttryck är då jag ovetandes om sändningen slagit på en tv-gudstjänst. På några sekunder kan jag i regel avgöra vilket samfund gudstjänsten sänds ifrån. Senast jag prickade rätt var svaret EFS.
Jag är dock väldigt försiktig med att raljera över det faktum att man formats i en specifik församlingsmiljö. Det gäller särskilt då jag lyssnar till unga förkunnare där man omedelbart kan utröna vid vems predikstol de danats. Kan det egentligen vara på något annat vis? Tids nog behöver man förstås hitta sin egen röst om man inte skall förbi en blek kopia men att skapa ur intet är förbehållet Skaparen.
I boken Hummelhonung låter Torgny Lindgren en av berättelsens dårar, Kristofer, säga: ”Sig själv är man endast när man föreställer någon eller något man verkligen tror på”.
Den kristnes främsta mål är alltid att imitera Kristus. Vi gör dock inte det utlämnade åt oss själva utan behöver förebilder att spegla oss i och upptrampade stigar att följa. Vi kan många gånger upptäcka dessa trons förebilder på närmare håll än vi anar. De allra flesta helgonen i kyrkans historia har förblivit okända. Men de står också att finna i det stora persongalleriet i de bibliska berättelserna och kyrkans historia.
Nu är världens blickar riktade mot det stora landet i väst och ett presidentval, vars efterspel fortsatt pågår.
Det största med det här valet är otvivelaktigt det historiska faktum att de 50,5 procent av amerikanerna som tidigare inte haft möjligheten att fullt ut spegla sig i dem som besuttit den yttersta makten nu faktiskt kan göra det. Oavsett politisk hemvist torde det ses som en seger för varje kvinna att vice presidentämbetet för första gången kommer att innehas av en kvinna.
Det kommer tillfällen i våra enskilda liv och i de stora gemensamma rörelserna då allt det man dittills formats till genom andra förebilder fört en till en punkt när man behöver trampa upp nya stigar för andra att följa. Det kan ske i det nära. Just nu bevittnar vi att det sker i den yttersta makten i Vita huset. Det är en stor sak och det är sannerligen på tiden. Jämlikhet är inte en kvinnofråga utan en vinst för alla.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR