Men i stället betraktar jag det gröna snoret och försöker hålla tillbaka hostningarna

Nu har jag varit sjuk från och till i drygt tre veckor. Det är något virus som har satt min kropp i ovanligt hårda bojor. Det är intressant att se hur hela min värld krympt från att först ha struntat i det hela och försökt leva på som vanligt till att ha resignerat till den grad att jag nu skulle jag vara beredd att göra nästan vad som helst för att åter bli frisk.

Jag vill kunna jobba och ge mig ut i det fantastiskt vackra vädret, vill kunna träna och vara social. Men istället betraktar jag det gröna snoret och försöker hålla tillbaka hostningarna så att det inte ska göra mer ont i halsen. Plötsligt känns det väldigt avlägset att tänka sig ens en promenad, än mindre att springa eller åka skidor, kanske kommer jag att ha det såhär för alltid?

Jag kommer att tänka på talesättet om att hälsan tiger still. Kollar runt lite på internet och hittar dikten Odalbonden av Erik Gustaf Geijer. Talesättet kommer från denna dikt som handlar om en bonde som inte bryr sig om rikedom och ära eller att gå till sjöss. Han vill svettas, så och skörda och föda landet. Om hälsan säger han:

Var plåga har sitt skri för sig,

men hälsan tiger still;

därför man talar ej om mig,

som vore jag ej till.

Host, host, jo det stämmer ju. Kroppen är ju fantastisk och det är när hälsan inte är på topp som den får uppmärksamhet. Frågar man någon hur hen mår så får man oftast svaret ”bra”. Inga detaljer om varför det är bra, eller på vilket sätt det är bra. Mår man dåligt så kanske man ändå svarar ”bra”, men om man skulle börja prata om varför man mår dåligt skulle det säkert finnas ganska mycket att säga om det dåliga. Herr Geijers talesätt om att hälsan tiger står sig genom århundradena.

Jag tänker på detta med sjukdom och hälsa ännu längre bak i tiden än 1800-talet. I TV-programmet Historie-ätarna som visats på SVT, äter man i första avsnittet som på 1600-talet. Det verkar inte särskilt gott utan består av ovanligt kött (tupphuvuden och annat) och konstiga kombinationer av ingredienser — allt för att befrämja hälsan och balansen mellan de olika vätskorna i kroppen. Vid ett tillfälle läser de i en 1600-talsbok om huskurer. Där rekommenderas varm öl som medicin för alla möjliga åkommor, bland annat: huvudvärk, överdriven alkoholkonsumtion, gulsot och diverse mask.

   Det låter inte så sunt i mina öron men får mig att fundera på hur mycket vitlök, ingefära, honung, citrusfrukter och nyponpulver jag kan sätta i mig innan det blir kontraproduktivt. Någonstans borde väl gränsen för när det är bra för hälsan passeras, och falla över så att det hämmar tillfrisknandet? För visst är det så att för mycket och för lite av allt skämmer. Jag vill ju inte dö av apelsinförgiftning...

Hoppas att ni alla får en välsignad jul och att hälsan står er bi!