Lyssna noga här och nu

Att bli riktigt lyssnad till är en bristvara. Ofta är lyssnaren på väg till sin kommentar innan han lyssnat klart, ofta befinner han sig någon annanstans än i det pågående samtalet. För att vara effektiv (eller vad ursäkten nu är?) försöker många lyssna samtidigt som de tänker på annat. Det kallas i folkmun att ”lyssna med ett halvt öra”, och det gör vi alltför ofta trots att vi uppenbarligen har utrustats med två hela.

På min gata går föräldrar med barn på väg till/från förskolan och tråkigt nog ser jag alltför ofta föräldern prata med någon annan än barnet. I ”effektivitetens namn” passar man på att ringa ett samtal eller sms:a för att ta vara på ”dötiden” till fots … För mig är det självklart att interagera med barn redan från babystadiet. ”Titta lampa”, säger vi till babyn och besvarar otydbart joller med ord och gissningar för att bekräfta barnet, ha en dialog och hjälpa barnet växa. Vi leker på barnets nivå, möter barnets blick, frågar hur dagen har varit och pratar allvar med tonåringen (som helst inte vill ha råd utan bara två hela öron). Men hur går de ständigt närvarande mobiltelefonerna ut över lyssnandet på våra barn, på varandra? Och hur drabbar det höga livstempot närvaron i möten?

De flesta av oss är alltför uppkopplade mot annat/andra än de vi har i vår fysiska närhet. Det förhindrar helhjärtad närvaro, splittrar fokus, ger mer information än vi kan hantera och tar oss på avstånd från livet som pågår här och nu. Och det går absolut ut över lyssnandet. Så vad gör det med både barn och vuxna att: A) inte bli riktigt lyssnad på? B) inte vara i det pågående samtalet?

På A svarar jag ”massor”: Att prata för halvdövaöron är att slösa energi. Om jag babblar för ros skull spelar det mindre roll, men om jag verkligen har något jag vill dela och möts av nonchalant lyssnande, då krymper jag. Är jag så oviktig, så osedd? Det är få lyssnare som medvetet ignorerar, men den som är splittrad gör för mycket samtidigt eller bara bryr sig om det hon själv vill säga så snart du sätter punkt, ja hon missar ju en hel värld.

På B svarar jag också ”massor”: Vi mår inte bra av att ha för många järn i elden. (Just det uttrycket stod ursprungligen för smedens slarv om han hade för många järn i elden. Numera står det som önskemål i var och varannan platsannons trots att multitasking kan skada vår, trots allt, begränsade hjärna.) Det finns stora poänger med att vara i nuet, varav den viktigaste är att det är där livet pågår. Det är vid sittande bord jag kan ta vara på din berättelse, inte när vi gått år varsitt håll.

Lyssnande kan ske på tre nivåer: Den vanligaste är nivå ett där vi lyssnar, associerar till vårt eget och kontrar med egna minnen och tankar. Rätt okej så länge vi inte har mer fokus på det vi vill säga än på att lyssna. Nivå två är att lyssna fokuserat med målet att förstå den andre. Vi hör orden och essenserna och vill se och förstå människan bakom. Nivå tre är att lyssna med både hörsel, syn och känslor, alltså höra även det som inte sägs. Ryggar rätas ut eller sjunker ihop, käkar spänns eller spricker ut i leenden, blickar mattas eller glittrar.

Att bli lyssnad till på alla nivåer är alltför få förunnat. Jag möter människor som i  sådana samtal för första(!) gången i sitt liv upplever sig ordentligt hörda och sedda. I det finns en enorm växtkraft! Så fram för mer fokuserat, fullödigt lyssnande. Lägg bort den egna agendan ibland, lägg bort mobilen och lyssna. Och om det är du som vill bli lyssnad på, så be vänligt men bestämt om närvaro. För bådas skull.