Hur får man ihop en idealiserad bild av det kristna livet med den verklighet som vi möter?
Hur berättar man för någon om undret som uteblev och som vi bett i förtröstan till Gud i församlingen? Hur går man vidare ur rasmassorna i en församling där en uppburen ledare visat sig vara en förövare? Och vad gör jag med profetian som aldrig infriades i mitt liv?
Fly verkligheten emellanåt
Det hör till den mänskliga naturen att fly verkligheten emellanåt. Att få en paus. I sagans värld kan vi bli hjälten med kontroll över svärtan och smärtan. En princip som även används terapeutiskt för att komma vidare från traumatiska erfarenheter där verkligheten inte varit möjlig att stanna i. Det är i leken och fantasin vi utvecklas och tränas i att fungera i verklighetens utmaningar, inte bara under våra första år, utan under hela livet. Att fly in i Narnias värld är både naturligt och viktigt emellanåt. Men vad händer om vi stannar där och försöker omforma vår livstolkning utifrån det?
Som kristna blir detta extra påtagligt när vi läser i Bibeln om att leva ett heligt liv. Israels folk i Gamla testamentet skulle skilja sig från de andra folken och vara exempel på Guds frälsningsplan. Helig i grundtexten betyder just avskild. I Nya testamentet skriver Paulus i ett flertal av sina brev om att vi behöver helga oss, för att Gud är helig. Men vad innebär det i en verklighet där sjukdom och lidande, brustna relationer och besvikelser också är den kristnes vardag och livsvillkor?
En variant av sagans verklighetsflykt
Det finns en risk att både teologi, själavård och andlig vägledning blir en variant av sagans verklighetsflykt, där det andliga livet blir en flykt i stället för den verklighet som livet utgår ifrån. Om Gud inte ryms i den verklighet vi möter, så är risken stor att vi hamnar i två diken. Antingen blir livet som kristen så helgat och idealiserat att alla ifrågasättanden av Gudsbild och bibeltolkningar ses som hot mot den egna existensen och behöver försvaras med alla till buds möjliga medel.
I det andra diket har vi helt gett upp tanken på den Gud Bibeln talar om eftersom mina böner ändå inte blir besvarade och församlingen en plats där mitt liv inte ryms. Vad ska vi då med Gud och församlingen till? Båda dessa diken leder förr eller senare till inre kollaps.
Teologen Dietrich Bonnhoefer som ledde den underjordiska församlingen under nazitysklands förtryck uttryckte det så här: ”Den som älskar sin dröm om församlingen mer än den verkliga församlingen kommer att bidra till dess upplösning.”§
Äkthet och ärlighet
I kampen mellan ideal och verklighet tror jag äkthet och ärlighet är en del av svaret att hålla sig mitt på vägen. Moses utmaning var att han inte vågade föra sin talan, han talade med Gud om sin brist och Gud visade honom på sin äldre bror Aron (2 Mos 4:14). Maria som fick budskapet att hon skulle föda en son, ställde frågan ”hur skall detta ske”? (Luk 1:34). Ängeln svarade att hon skulle lämna det till Gud och visade samtidigt att Elisabet, väntar också en son. Båda släktingarna fick sitt mirakel och stöttning hos varandra. Ingenting är omöjligt för Gud (1:37).
I Moses och Marias liv så visar Gud på att vi behöver varandra. Väl medveten om utmaningen så hoppas jag att vi ändå öppnar upp för samtal om hur vi kan hantera verklighetens utmaningar utan att fastna vare sig i drömmar eller uppgivenhet.
Johan Winbo
pastor i Västerås
Fakta: Nästa vecka
Charlotte Rörth
LÄGG TILL NY KOMMENTAR