Gudomligt insläpp bakvägen

En god vän från andra sidan Östersjön ringde. Vi hade mycket att prata om. Det var flera år och många mil att avrapportera och samla ihop. Efter en timme med en växande kramp i handleden och svettigt öra fortsatte vi samtalet via Skype. Jag lutade mig tillbaka i kontorsstolen. Han satt framlutad över sin skärm i Helsingfors. Samtalet fortsatte och fortsatte och fortsatte. Glädje och sorg passerade revy. Gemensamma vänrelationer gicks igenom. Den och den var uppdaterad på ena sidan havet medan den och den försvunnit in i radioskuggan. Någon hade dött, medan någon annan blivit född på nytt. När vi nog tyckte att vi pratat färdigt med varandra och precis skulle avsluta samtalet sa han: ”En liten sak bara som jag hörde häromdagen.”

Så berättade han om Sankte Per som gjorde sin plikt vid himmelens port. Oklanderligt och pliktskyldigt fullföljde han det uppdrag han en gång fått. Han vaktade ingången och framför sig hade han Livets bok uppslagen. Varje namn och marginalanteckning i boken kontrollerades. Där fanns röda stjärnor efter somliga namn och då och då dök det upp en lika röd bock i kanten. Sankte Per tydde signalerna och tillät inte ett enda litet misstag. Porten öppnades och det släpptes in när stjärnan uppenbarade sig. Sankte Per ställde sig i vägen när bocken befallde honom att göra det. Dag efter dag, år efter år stod han på vakt och såg till att ingen obehörig släpptes in eller att ingen behörig vägrades inträde.

En obehaglig känsla malde ändå i Sankte Per och växte sig starkare. Trots sin absoluta noggrannhet misstänkte han att det var något som inte riktigt stämde. Han befarade att verkligheten bakom porten var en annan än den Livets bok ville förmedla. Hade han missat något? Han kunde ju inte lämna sin post för att kontrollera, men olustkänslan vägrade ge vika. När han fick chansen frågade han en ängel om denne möjligtvis hade lust att kontrollera om något var på tok inne i Himmelriket, om hans misstankar möjligtvis var befogade.

Efter några dagar öppnades porten och där stod ängeln.

– Nå, sa Sankte Per. Har du sett något misstänkt?

– Nej det vet jag inte, sa ängeln.

– Men jag har en bestämd känsla att det är något som inte stämmer.

Ängeln harklade sig fundersamt och anförtrodde sig till dörrvakten.

– Ja, det enda jag möjligen kan tänka mig …

– Ja, vad är det? manade Sankte Per på.

Ängeln tvekade något.

– Nå, stönade en stressad Sankte Per.

– Jo, det är den där Jesus, du vet …

– Ja, vad är det med honom?

– Det verkar som om han har klivit ner från tronen och släpper in folk bakvägen, sa ängeln.

Jag noterade att min vän från Helsingfors berättat sig själv till tårar. Jag förstod honom. Efter den historien fanns det inte mycket att tillägga. ”En liten sak bara … det är den där Jesus, du vet.”  

 

 

Tomas Boström

0 Kommentarer