Gud väntar på baksidan

En försommarkväll i slutet av förra millenniet satt jag med öppet fönster på Missionskyrkans arkiv mitt i Stockholm. Det var en ­förunderlig kväll med varma vindar och glada barnskratt från innergårdarna i närheten. Jag satt och läste en intressant och märklig dagbok. Det var en magisk kväll som jag kan återkalla i minnet när jag vill.

Dagboken var skriven under flera decennier av en lärare på Missionsskolan på Lidingö. Den där kvällen hade jag hunnit fram till 1940-talets början. Han skrev då om en av sina söner som skulle ta studenten. Vi kan kalla honom Erik, och hans mamma Rut.

Det här var på den tiden då det var både skriftlig och muntlig examen, och ”muntan” skedde samma dag som studenterna sprang ut med studentmössa och sång. Eller smet ut bak­vägen i skam och sorg om de fick underkänt. Erik hade blivit underkänd året före, så han var förstås orolig när han nu gjorde ett försök till. Enligt dagboken trodde han inte det skulle gå. Redan några dagar innan skriver pappa en bön i sin dagbok: ”Ske din vilja med honom denna gång! Du vet vad som är bäst för honom!”

Dagboken blir en allt närmare följeslagare. Pappa gör hela nio anteckningar under själva studentdagen. I den första anteckningen berättar han om morgonandakten därhemma, då de ber till Gud och sjunger ”Tryggare kan ingen vara” med Erik vid tramporgeln. Under lunchpausen är Erik hemma och tycker att det ändå ”inte gått så illa”. Mamma dukar till fest i matsalen. Om det nu skulle bli fest.

Dag­boken fortsätter:

”17.00. Nu sitter jag i skogsdungen med utsikt mot de båda vägarna från Läroverket. Kommer Erik bakvägen skulle jag kunna få fatt på ­honom här. Fräls Eriks själ – sedan må det gå med ­studentexamen hur som helst.”

”17.40. Ännu ingen klarhet om utgången. Står på Åkervägen mitt emot nr 17.”

”17.55. Går ännu här på bakvägen. Ifall Erik måste gå denna väg skall jag möta honom och välkomna honom med kärlek. Jag ser ännu ­genom ett öppet fönster till kollegierummet en gubbe som sitter där. Kollegiet pågår tydligen.”

”18.05. Nu stängde de fönstret i kollegie­rummet.”

”18.25. Rut kom till mig och sa att Erik ringt hem och sagt att han tyckte det gått bra. Tänk om det är Guds vilja att våran Erik denna gång ska klara sig. Rut gick tillbaka till framsidan av ­skolan. Frukta icke – allenast tro!”

”18.35. Rut och jag kom överens att hon skulle vifta åt mig där bortifrån ifall hon såg Erik bland de som kom ut med studentmössa.”

”18.40. Nu hörs sång. Rut viftar! TACK O GUD!”

När han skriver den sista anteckningen ­lyfter meningen från linjeringen i boken, och det är som om själva orden viftar. De sista orden har han strukit under med tre kraftiga streck.

När jag satt där på arkivet den där försommar­kvällen och läste hade det gått ungefär 55 år, och jag visste att både Erik och hans föräldrar var döda sedan länge. Men berättelsen grep tag i mig och jag satt och grät av tacksamhet. Inte för att Erik klarade studenten, men för att hans pappa gav mig en så fantastisk bild av Gud.

För mig har Gud, allt sedan jag läste den där dagboken, varit den som i kärlek stått och väntat på baksidan om jag misslyckad och modlös ­måste gå ut genom bakdörren. Men när sången hörs, och jag är bland de som sjunger, skyndar Gud runt hörnet för att i glädje ta emot mig där. Sådan är den Gud jag tror på.

Rune W Dahlén
sandaren@sandaren.se

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Rune Burgén
Tack för att du delat denne händelse ur dagboken. Jag är så tacksam för en Gud som står framför bakdörren och väntar. Jag tänker på den kärleksfulla pappan i Bibeln som dag efter dag tittar efter den son som fått beskrivningen, den förlorade. Som ställer till fest när sonen kommer hem.