"Ett exempel för hela kristenheten"

Att sitta med i Svenska Dagbladets bragdjury bör inte vara så svårt i år. Resten av juryns inplanerade möten 2020 kan användas till att fika bort tiden, eftersom det redan måste vara fullständigt soLklart vem bragdguldet ska gå till.
Den högt hoppande Armand Duplantis såklart. 20-årige svenskamerikanen som borde fått det redan för ett år sedan, kan rimligen inte ha något enda motstånd sedan han tagit sig över 6 meter och 17 centimeter. Och slagit världsrekord i den i och för sig ganska märkliga sporten att hoppa över en ribba med hjälp av en stav.
Tänk att både fullständig glädje och så enorm sorg kan rymmas i medieutrymmet under samma vecka.
I söndags kom beskedet att Joachim Elsander, sjukhuspastorn som blivit rikskändis för sin kamp mot cancern, avlidit. Ett modernt helgon, skrev Joel Halldorf i Dagen och jag kan bara hålla med.

Det finns förresten en likhet mellan Duplantis och Elsander, trots alla andra olikheter. De äger båda personligheter som aldrig tycks sluta sträva efter att nå fram till målet. 
Att löpa för segerkransen för att tala i biblisk terminologi.
Jag tror inte det är en elitsak att bära på den där inre glöden att nå till någon segerkrans. Det handlar helt enkelt om tre viktiga egenskaper. Lyssna på andra (vännen, Gud, tränaren), lära av sina misstag och ständigt blicka framåt. 

Alla tar inte världsrekord, men kanske är det resan som är målet, för att fritt citera Karin Boye.
I förra veckan kunde ni läsa P-O Flodströms recension av Elsanders bok ”På väg” i Sändaren - vilket fantastiskt namn av tillförsikt på boken som han gav ut strax innan jordevandringen skulle avslutas. 
Han visade på ett exempel för hela kristenheten. Och kollar man noga handlar mycket av det vi ständigt berättar om i Sändaren, just om att vara på väg. Om det så är byte av kyrkoledare (sid 4-5), en teologi i utveckling (sid 10-11) eller en fred som måste till (sid 7).
Mellan livets ytterligheter av glädje och sorg tar jag med mig Elsanders arv om att vila i att vara på väg.

Eller som familjen så smärtsamt vackert skrev som en sista hälsing både till och från Joachim på hans facebooksida:

Idag avled vår kära Joachim, det blev en fin stund och vi var alla där. Låt hans vilja till det öppna samtalet i alla livets frågor leva vidare även om han inte är bland oss längre. Vi alla är på väg framåt och det är meningen att vi ska utvecklas. Vi lär oss av våra erfarenheter och ska alltid visa kärlek. För i slutet finns bara just den kvar, kärleken.

“And in the end, the end is oceans and oceans of love and love again
We'll see how the tears that have fallen
Were caught in the palms of the Giver of love and the Lover of all
And we'll look back on these tears as old tales“
Andrew Peterson

Vi vill tacka för all kärlek i böner och tankar under denna sjukdomsperiod. Fortsätt gärna att tänka och be för oss. Det vi nu behöver är en tid för att bara få vara med varandra.
All kärlek till er alla fina vänner och gå i frid!

Vi går. Tills vi själva är framme.

ROBERT TJERNBERG