Det är helt klart att jag både vill och inte vill omvända mig

Johannes döparen talade till folket om omvändelse och syndernas förlåtelse och sa ”Den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd ska göra på samma sätt.”

Jag befinner mig på en långresa tillsammans med min pojkvän Andreas. Eftersom vi konsumerar mycket tillsammans, boende och mat till exempel, så är det smidigt att betala tillsammans. I början av resan höll vi räkningen så att utläggen skulle bli ungefär lika stora, men det blev ett onödigt stort fokus på pengar. Sen provade vi att betala varannan sak, det var svårt med gränsdragningen, det blev orättvist om en betalade en lång bussresa och den andre bananer för en krona (bananer är billigt i Bolivia). Nu har vi ett system som funkar bra, vi står för alla utgifter varannan dag.

Trots detta fina system så kände jag här om dagen irritation. Det kändes som att vi gjorde mer satsiga saker på mina betaldagar, att jag alltid la ut lite mer. Så ville jag ju inte tänka, och det kanske inte ens var så. Jag vill inte att det ska spela någon roll om jag skulle lägga ut mer, men likväl blev jag påverkad av känslan. Den var svår att skaka av sig trots att jag vill vara generös, inte minst mot Andreas  För att få ett slut på känslan var jag tvungen att prata med honom och efter samtalet har jag en bra känsla igen — även om vi inte tyckte lika i frågan.

Irritationen är ur världen, men jag blev modfälld av episoden. Jag lockas nämligen mycket av Johannes döparens ord om att möta människors behov och inte hålla hårt i ägodelar, men till och med i nära relationer kan det vara svårt att leva så. Och det tar emot att följa hans uppmaning om att ge bort en av två skjortor till första bästa behövande. I detta land skulle min noggrant packade ryggsäck bli nästan tom på nolltid — hur skulle det gå för mig? Att leva så innebär att man själv behöver ta emot hjälp då och då, och det skulle konkurrera med känslan av att vara självständig — jobbigt!

Med ägodelar är det balansgång som gäller. Att vara generös och osjälvisk, samtidigt spara och använda resurser smart. För mig som haft spargris och eget bankkonto sedan barnsben är det lätt att luta mer åt att spara för egen del än att leta efter platser där pengarna kan göra nytta. Jag tycker att spargris och bankkonto är bra, men det är också bekvämt att tänka mer på trygghet i framtiden än att se omgivningens behov just nu. Det är helt klart så att jag både vill och inte vill omvända mig.

I en bok av Shane Claiborne har jag läst ett bra tips för att formas till ett lite mer generöst liv, det är att leva nära människor som är fattiga. När fattiga och rika lär känna varandra sker det nästan automatiskt resursutjämning. Det är ju trots allt lättare att vara generös mot den man har kär. Jag är i alla fall säker på att jag inte skulle låta Andreas gå utan skjorta om jag hade två.