Den tredje närvarande

”Jag tänkte efteråt att du inte hade behövt göra så, Lina”, sa min dåvarande chef till mig.

På arbetsintervjun blev det uppenbart att många av mina tidigare erfarenheter kom från kyrkans värld. I slutet av intervjun kände jag att jag behövde ta upp det.

Jag vet ju – både genom egna erfarenheter och genom hur religion och tro diskuteras och porträtteras i allmänhet – att kyrkan inte har så hög status.

Så jag sa att de på arbetsintervjun gärna fick ställa frågor kring det, om det var något de kände tveksamheter kring.

Jag fick jobbet. När situationen från arbets­intervjun kom upp senare sa min chef att hon tyckte att det var bra gjort av mig att lyfta det, men att hon efteråt tänkt att jag inte hade behövt göra det. Att det var orättvist.

Det är inte första, och helt säkert inte sista gången som jag har bemött påståenden kring min tro som ingen har sagt högt, men som jag antar finns om mig som kristen.

För att jag vet hur den allmänna synen på religion är, för att jag vill motsäga fördomar om frikyrkliga, för att jag vill bredda bilden av hur kristna är.

Oftast beskriver jag mig själv i motsatta termer för att dementera de negativa bilder jag utgår från att människor har av mig.

För ett tag sedan upptäckte jag att det finns ett begrepp för den här upplevelsen: den tredje närvarande.

Begreppet myntades av etnologen Oscar Pripp i hans avhandling ”Företagande i minoritet”.

Studien handlar om assyriska och syrianska småföretagare i Södertälje – och vilka strategier de utvecklar för att hantera de problem de utsätts för på grund av stereotypisering och kulturell kategorisering av deras verksamhet.

När Oscar Pripp intervjuade företagarna upptäckte han att de inte enbart svarade på de frågor han ställde, utan också bemötte de omfattande beskrivningar som redan fanns om dem. Det fanns liksom en tredje osynlig närvarande i deras samtal.

Utan annan jämförelse mellan företagarnas erfarenheter och mina, känner jag verkligen igen upplevelsen av en tredje närvarande i samtal där min tro kommer upp.

Det har hjälpt mig att inse varför jag ibland känner mig nästan tvingad att försvara mig eller ge positiva motbilder i förväg.

Insikten ger mig ett val. Jag kan välja att lyfta upp det jag upplever finns mellan oss i det tysta, som jag gjorde under arbetsintervjun.

Den strategin kan i bästa fall ge fina samtal och göra både mig och den jag möter mer upplyst. Eller så kan jag välja att vara tyst, för att det inte är min skyldighet att försvara mig mot stereotyper och för att det ibland är lönlöst.

Men det har också hjälpt mig att upptäcka mina egna fördomar. Jag har nämligen blivit så van vid fördomarna att jag ofta utgår från att nya människor jag möter tänker massa negativa saker om min tro.

Men så är ju verkligen inte fallet jämt. Många är positivt intresserade av kyrkan, och har själv en tro att berätta om. Om jag då går i försvarsställning för att jag hör den tredje närvarande ställa kritiska frågor eller fälla nedsättande kommentarer missar jag ju möjligheten till massa fina samtal.

Så ibland är det bra att medvetet ignorera den tredje närvarande och i stället öppet möta den person jag på riktigt har framför mig.

Det har i alla fall överraskat mig positivt.

LINA MATTEBO

sandaren@sandaren.se

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.