Hon, en av de äldsta i församlingen, tog fram brödet ur påsen och räckte över det till mig.
Det var alldeles runt, nybakat och doftade så gott. Hela hennes ansikte log mot mig och ögonen strålade. Hennes uppgift var att baka nattvardsbrödet och nu var det levererat och klart. Jag var ung pastor i min första tjänst på en ort där två församlingar – en baptist- och en missionsförsamling – höll på att gå samman till en gemensam församlig. Olika traditioner och praxis möttes – för mig var det hembakade nattvardsbrödet något nytt.
Under coronapandemin har vi alla på olika vis och med olika intensitet fått känna av brist och längtan. I kyrkans värld har gudstjänster blivit digitala och mötesplatser kraftigt begränsade. Det jag har längtat efter allra mest handlar om att få fira nattvard igen på plats i kyrkan med brödet och delandet i centrum. Att tillsammans i kyrkorummet få smaka bröd och vin som bejakar vår samhörighet med Gud och varandra – vi hör ihop och får bekräfta det tillsammans. Det stärker tro, hopp och kärlek. Pandemin har tvingat oss att vara fastande en lång tid – och det har skapats en stark längtan, ja en hunger efter att få ta del av detta igen.
Jag minns hur jag kände när pandemin bröt ut och viruset snabbt spreds till alltfler länder och det stod klart att pandemin var global – jag tänkte, vi finns i det här tillsammans, vi måste hjälpas åt. Länder valde lite olika strategier men målet var detsamma, att bekämpa detta gränsöverskridande virus. Resurser sattes in för att skapa ett vaccin så fort som möjligt och rekordsnabbt var det på plats. Men glädjen över vaccinet grumlades för min del när doserna som producerats snabbt köptes upp av den rika världen. Jag som hade hoppats på ett annat sätt att tänka, kanske en samordnad planering, när vi alla plötsligt och oväntat var lika drabbade och oskyddade. Säkert väldigt naivt men jag hade hoppats att vi skulle kunna hjälpas åt. Jag hade hoppats på en mer rättvis fördelning.
Covax som bildades i april 2020 är ett världsomspännande initiativ som syftar till mer rättvis tillgång av covidvaccinet. Det grundades av WHO, Europeiska kommissionen och Frankrikes regering. Det behövs gemensamma krafttag för att skapa förändring och möjliggöra att vaccin finns och når ut till världens alla länder. Resurser har tillsatts och initiativ har tagits av länder med gott om vaccin att skänka doser till andra som helt saknar eller har brist på vaccin. Vi har till slut börjat förstå att vi måste hjälpas åt, för allas gemensamma bästa. ”Ingen av oss är säkra förrän vi alla är säkra”, som FN:s generalsekreterare António Gutteres kärnfullt uttryckte det i ett tal i slutet av 2020.
När bordet åter kan dukas i kyrkorna och inbjudan når oss, låt oss då stilla vår hunger och glädjas åt måltidens alla olika dimensioner – inte minst den sociala som utmanar oss att dela brödet vidare. Att se varandra, se det vi har och försöka hjälpas åt. Brödet - konkret och påtagligt i gemenskapens mitt, brödet som bryts och delas – för hela världens skull.
”O, du som blev ett svar på vår bön, ett bröd för vår hunger, hjälp oss nu att vara ditt svar till dem som saknar vad vi äger i överflöd. Hjälp oss att höra det rop som du har hört, förstå den nöd som du har förstått, tjäna den mänsklighet som du har tjänat. Uppenbara för oss ditt bords hemlighet – ett enda bröd och en enda mänsklighet.” Olov Hartman
CHRISTINA LINDGREN
sandaren@sandaren.se
LÄGG TILL NY KOMMENTAR