Alla människor i samma rum

Världens befolkning uppgår nu till 8 miljarder och i Sverige bor 10 miljoner. Då föreställer vi oss följande tankeexperiment: I en stor sal sitter 800 personer och var och en av dem representerar 10 miljoner individer.

En person i salen bor i Sverige och 799 gör inte det. Vi som kallar oss svenskar utgör 0,14 procent av världens befolkning. 700 personer skulle beskriva sig som mer eller mindre religiösa, 240 är kristna och 150 är muslimer – dessa två grupper kommer troligen att vara ungefär lika stora när vi skriver 2050. Nästan 300 personer i salen bor antingen i Kina eller i Indien och 30 eller 40 personer bor inte hemma, de är antingen flyktingar eller gästarbetare.

Och så skulle vi kunna fortsätta i all oändlighet med att beskriva världens befolkning, utan exakta tal men ändå belysande.

Inte världens medelpunkt

Vi är alltså inte världens medelpunkt även om vår självbild ibland gränsar till det grandiosa. Vi är en närmast osynlig minoritet långt bort från de allra flesta. Vi är heller inte som folk är mest, det är inte bara ­matematik det handlar om utan kanske främst mentalitet och värderingar. De flesta människor i världen tänker, tror och beter sig annorlunda jämfört med oss.

Det finns sådant som är självklart för många av oss i det här landet. Det kan vara folkhemstanken, Nobelpriset eller ”den svenska synden”. Majoriteten av jordens befolkning har ingen aning om vad detta handlar om, de vet förmodligen inte att svenskar överhuvudtaget existerar.

Och ändå fortsätter vi att tänka att det är vi som har koll, att vi vet vad som händer i världen och vad som borde göras för att få framtiden att fungera.

Vi sticker ut i många avseenden även om stickan är så smal att den knappast syns.

Vi är många i det här landet som är lyckligt lottade och välbeställda (åtminstone i ett globalt perspektiv). Vi är demokratiska, välkomnande och inkluderande (åtminstone fram till nu). Men vi är inte lagom och vi bor inte i mellanmjölkens land. Vi sticker ut i många avseenden även om stickan är så smal att den knappast syns.

Sverige uppe i högra hörnet

Den kulturkarta som skapats av Ronald Ingelhart och Christian Welsel visar upp Sverige som exempel på ett land med mycket hög grad av sekularisering och individualism. Om vi hade varit lagom och som folk är mest hade vi återfunnits i mitten av kartan i stället för uppe i högra hörnet där Sverige återfinns.

Allt detta borde nu stämma oss till eftertanke och ödmjukhet inför en verklighet som är mera komplicerad än vi tror. Vi har givetvis ett bidrag till framtiden men inte främst på egen hand, vi borde hellre fokusera på ordet tillsammans, inte bara när vi tänker på de små gemenskaperna utan också på de stora.

Ibland inte begriper oss på varandra

Den kristna kyrkan var global långt ­innan ­ordet var uppfunnet och nationsgränser är, ­teologiskt sett, ganska ointressanta. Alla människor i den stora salen är våra systrar och bröder även om vi ibland inte begriper oss på varandra.

Våra nutida, privata, plånboksfrågorfrågor är förstås viktiga men om vi bara intresserar oss för oss själva riskerar vi att ännu mer avskärma oss från en värld där ofta helt andra frågor står i centrum.