Gemensamma krafftag efter orkanen i Centralamerika

När den kraftiga orkanen Iota drog fram i Centralamerika i förra veckan var det i samma områden som ovädret Eta en vecka tidigare. Då omkom uppemot 200 personer, den här gången ser det mest ut att vara materiella skador. Men alla byar längs kusten har inte ännu gått att nå och därför går det inte heller att summera förödelsen.
– Det är lätt att säga att det materiella kan ersättas, men många av oss har hållit på hela våra liv att bygga upp det lilla vi hade och så i ett enda ögonblick så förstörs det. Det materiella är inte det mest livsnödvändiga, men det smärtar att förlora det. Det är jobbigt emotionellt och psykiskt, säger Kena Glasgow, lärare i Bilwi i Nicaragua.

I samma stad satt Elery Fenley, ledare i församlingen Olivberget, och hans familj ihopkrupna i församlingens pastors hus när vindar på uppemot 70 meter drog med sig taket på huset och ägodelarna spreds för vinden.
– Jag har varit vaken i 36 timmar och arbetat med att rädda det som räddas kan. Nu försöker jag sova på en genomblöt madrass, berättar han för Equmeniakyrkans Ulrika Morazan, biträdande chef för kyrkans internationella arbete.
Hon har pratat med flera personer i Moravakyrkan som är Equmeniakyrkans samarbetskyrka. Människor är vana att kämpa, men naturkatastroferna är ett hårt slag mot den redan fattiga befolkningen, konstaterar hon. 
Den här gången hade myndigheterna arbetat förebyggande och evakuerat människor från de kustnära samhällena till skillnad från 2007 då orkanen Felix drog fram och drabbade byarna längs kusten med ett stort antal döda som följd.

Hjälpbehovet kommer att vara stort även den här gången, säger Ulrika Morazan. Moravakyrkan har i dialog med myndigheter och med civilsamhälleorgansationer definierat vilka behov som just nu är viktigast att arbeta med.
Det gäller basala behov som mat, läkemedel, enkla tak, att rena brunnar som förorenats och även att göra pastorala besök.
Både Equmeniakyrkan och Diakonia, som nu gör en gemensam insamlingskampanj, har redan upparbetade kontakter i området. Equmeniakyrkan framför allt genom systerkyrkan Moravakyrkan.

Även Diakonia är på plats i Nicaragua och Honduras och tillsammans med lokala samarbetsorganisationer bistår de behövande med akuta. 
– Vi har fått ställa om vårt arbete snabbt. Tack vare att våra samarbetsorganisationer har erfarenhet av att arbeta i krissituationer har vi effektivt kunnat identifiera och kartlägga nödvändiga humanitära insatser som svarar på akuta behov hos den lokala befolkningen, säger Julle Bergenholtz-Foglander, humanitär rådgivare på Diakonia.
Iota var den 13:e tropiska orkanen på Atlanten under årets säsong. Vindstyrkor på uppemot 70 meter per sekund har mätts upp, vilket motsvarar ungefär 250 kilometer i timmen. Förutom Nicaragua drabbades även Honduras och Guatemala hårt. Havsnivån beräknades stiga med sex meter mot normala nivåer. FN:s flyktingorgan rapporterade nyligen att klimatförändringar har ökat intensiteten av både regn och torka i Centralamerika.

Bildtext (mannen bland bråte). Elery Fenley röjer upp i församlingen Olivbergets pastorsbostad som blev förstörd av orkanen Iota. Foto: